När Malmö FF mötte Åtvidaberg hemma i söndags, möttes vi av glädjescener utanför Swedbank Stadion i Malmö. Vart jag än tittade, såg jag hoppande, studsande och skrattande barn. Föräldrar som log med hela ansiktet. Det strömmade kärlek och vänskap över oss luttrade och ärrade fotbollsåskådare. En befrielse att få uppleva en sådan kompakt gemenskap utanför en fotbollsarena. Det var Malmö FF:s nya grepp. Matchen mot Åtvidaberg gjordes om till en familjeföreställning. Succé! Malmö FF ska ha en jätteros av tacksamhet för initiativet.
Köerna gigantiska, men ingen var irriterad, alla log så vänligt mot varandra. Honung. Bilden här ovanför tog jag 45 minuter innan avspark. Varken poliser eller drösvis med polisbussar så långt ögat kunde nå. Inga frustande polishästar.
I kvällens Skånederby mellan MFF-HIF, är all denna ömma vänskap som bortblåst. Det rustas på sina håll för krig. Någon familjeföreställning är det absolut inte. Kärleken död. En sådan här match får supportrar att spåra ur. Långt ifrån alla, men det räcker med några rötägg, för att all glädje ska krossas med gap och skrik och batongslag. Jag ska dit och jag gillar inte vad jag kommer att få se och uppleva utanför arenan. För snart ett år sedan, när lagen möttes på Swedbank Stadion, spårade det ur inne på arenan. En galen MFF-supporter sprang in på planen. Matchen fick brytas. Det var min bittraste fotbollsupplevelse. Låt mig slippa dessa rubriker i morgon. Då kan det, efter 57 år, ha varit min sista allsvenska match. Jag stannar hemma i fortsättningen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar