Det här är Anders. Han är journalist på Sydsvenskan med uppgift att syna Lommas handel och vandel i sömmarna. Jag har lärt känna Anders som en alldeles utmärkt reporter. Till glädje för både dig och mig som bor i Lomma.Nu är hans jobb hotat. Klubbslaget kom i dag.Sydsvenskan ska spara 100 miljoner och 80 (!) tjänster ska bort.
Jag som har varit med i svängarna, vet hur det vanligtvis fungerar.
När en tidning måste dra åt svångremmen, är det ALLTID tidningens lokala material som brandskattas. På den tiden det fanns lokalredaktioner, rykte alltid dessa först. Nedläggning.
Därför har Sydsvenskan under många år byggt upp en Omkretsredaktion med uppgift att bevaka kranskommunerna. Det går till på så vis att reportrarna tilldelas någon eller några kommuner att bevaka. Vid behov rycker man ut och träffar de boende eller kammar igenom kommunhuset efter godis.
När nu Sydsvenskan ska tokspara är utan tvekan den här bevakningen hotad. Inte fullt ut, men nästan suddas ut.
Då går det till så här:
Den pressade tidningsledningen omplacerar och erbjuder avgångsvederlag. Kvar blir en uttunnad Omkretsredaktion på Sydsvenskan. Några reportrar kommer att dränkas i kommunala handlingar.
-Det går mer än väl att bevaka kranskommunerna med telefonens hjälp. Och den moderna tekniken, slår till slut en pressad chef fast.
Det är lögn och förbannad dikt. För det går inte alls bra. Jag vet. Det blir mest skit av det.
Frågan är då om det är den nuvarande chefredaktören Daniel Sandström, på bild här intill, som får hålla i yxan. Ägarna, Bonniers, är kända för att ha ett kort tålamod med krisande tidningar. Den som brukar ryka först är ALLTID chefredaktören.
Avrundningen given:
Hur det ska sluta för Sandströms på Sydsvenskan?
Rör i alla fall inte Anders Sandström. Lomma behöver honom.
Inlägg
1 kommentar:
Du har säkert rätt, Calle. Det finns inget viktigare än lokalmaterialet för en lokal tidning. Din blogg är ju ett bra exempel på det; med utmärkt och intressant lokaljournalistik. Jag gissar att du har fler besökare än SDS patetiska Lomma-sida på nätet. Tom Lommabladet slår ju SDS på lokalmaterialet.
Sydsvenskan är ju även i övrigt ett bedrövligt kapitel; den blir bara sämre och sämre för varje omgörning. Den senaste är kanske begriplig ur SDS egen synvinkel, men inte för oss vardagsläsare. Och vem kan läsa de svarta textblocken som man kom med för några omgörningar sedan.
Tidningsbranschen har ju förändrats radikalt under de senaste 30 åren. Produktionen har förenklats radikalt - nu behövs inte längra några grafiker tex. Dessvärre har ju de stora elefanterna som DN och SDS inte lyckats hänga med i svängarna och anpassa sina organisationer, så att de blivit mer effektiva. Det verkar som allt fler journalister producerar allt mindre text.
Nu får jag väl de journalister som (mot förmodan) läser det här på mig, men Journalistförbundet har också ett stort ansvar för de uteblivna förändringarna. Ett mindre förändringsbenäget fackförbund får man leta efter. Deras tolkning av LAS, MBL och kollektivavtalen kan jämföras med när hin håle läser bibeln - jag vet - jag har förhandlat med SJF både lokalt och centralt.
En fråga som väntar på svar är: hur mycket pengar har SDS förött på sina digitala satsningar, och påverkar det dagens situation?
Peter Aspe
Skicka en kommentar