I dag är vi många svenskar som går på små moln av lycka. Segern med 3-2 över världsnationen i fotboll, Holland, tog oss till EM. Det var onekligen en bragd i den högre skolan.
Det bästa av allt.
Det kunde faktiskt blivit 4-2 till Sverige.
Tyvärr är den här typen av starka idrottsupplevelser, endast en total lycka för stunden. Ögonblicket. Färdkost. Det kommer snart nya matcher att våndas över.
Min son ställde i dag frågan till mig.
-Pappa, hur högt upp rankar du den här matchen?
Mitt svar var inte alldeles självklart. Jag fick vandra tillbaka till 1952, när Djurgårdens vänsterytter, Gösta "Knivsta" Sandberg, debuterade i en landskamp mellan Sverige och Skottland på Råsunda. "Knivsta" fick på ett volleyskott med alla tåspetsarna från 40 meter. Kulan for som en kula rakt upp i nättaket. Sverige vann matchen till slut med 3-1, men det var MÅLET alla talade om i åratal.
Kanske det var när Sverige slog Sovjet i VM 1958 med 2-0? Västtyskland i samma VM? Fast den visades inte på TV. Var det någon landskamp på 1970-eller 1990-talet?
Jag fastnade för 1959. Rankar jag matchen mot Holland väldigt högt, så är matchen mot England 1959 i topp. Bäst. Sensationernas sensation.
Sverige mötte England på Wembley. Engelsmännen ansågs oslagbara hemma. De hade bara förlorat en enda landskamp på Wembley. Mot dreamteam, Ungern, 1953.
Och så går Sverige och tvålar till England med, just det, 3-2. På sin tid var det en otrolig sensation. Både matchen och laget sitter för alltid fastnitad i min hjärna.
Aftonbladet skriver att vi fick en klassiker mot Holland. Det fick vi redan 1959. Mot England.
Jag for ut och letade efter en bild av det berömda svenska landslaget. Googlade. Inget napp, så jag störtdök ner i min minnesbunker och fiskade upp lagbilden ni kan se här ovanför.
Inte nog med det. Jag hittade också ett klipp från YouTube med Bosse Hansson om matchen.
Dregla, gott folk!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar