”Så smakar zebrabiff” Rolle af Trollhättan hemma igen

Efter sin äventyrliga pensionärstripp till Afrika, kom Rolle af Trollhättan, 67 år, här om dagen åter hem till Sverige.
Jodå, han var välbehållen, även om han var ”pensionärstrött” efter den tuffa resan.
Under några veckor har han rest på tummen genom Zambia, Botswana och Namibia. Människan har alltså liftat genom djungelområden, stäpp, öknar och nationalparker.
Tala om pensionärsresa. Och frågorna är många, maten tex.
-Det har varit ett stort äventyr, säger han och börjar berätta om zebrabiff.
För oss vanliga stugsittare med körsång i någon pensionärsförening, kan det låta nog så exotiskt att stoppa i sig en zebra.
I Namibia är det, däremot, inte konstigare än vi äter gris eller oxkött.
-Fast det var i segaste laget. Mycket fibrer. Det är en fördel om man har friska tänder.
-Annars fick man potatis till eller pommes. Ofta var det brun sås. Nej, då var det bättre med antilopkött. Det var riktigt gott. Fast man kryddade dåligt, berättar Rolle af Trollhättan för mig.
Magen då?
-Inga problem alls.
Mannen har pansarmage. Jag vet, för jag har rest med Rolle. Han stoppar i sig allt som går, står och kryper. När jag kör speedway på muggen, vrålar han:
-Rockbäck, du är klent byggd.
Men lifta i Afrika?
-Det går alldeles utmärkt. Det går till på det viset att man tar sig till en bensinstation som den på bilden i Namibia. Där förhandlar man med en bilist som är på väg. Det kostar ca 100 svenska kronor att få lift i 50 mil, berättar han och fortsätter:
-Det fungerar alldeles utmärkt. Ok, man tar en viss risk, men det är bättre än att åka med de små bussarna. De är jobbiga att åka med.
Nu hör det till saken att Rolle är väldigt resvan. Han har rest över hela världen.
-Botswana och Namibia är civiliserade länder att åka omkring i. Däremot skulle jag aldrig rest omkring så här helt ensam i Kongo, slutar han.
Välkommen hem, säger vi och tackar Rolle för de intressanta reserapporterna han gett oss.