BLOGGEN AVSLÖJAR: När shahen av Persien friade till Hagasessorna!

Vi låtsas att det är år 1959.
I Teheran sitter shahen Reza Pahlavi av Persien på sin påfågeltron som är sockrad med ädelstenar. Kungen är dyster till sinnet. Inte ens dagens 15 halshuggningar som han beviljat piggar upp. Avelshonan Soraya som han gift sig med 1951, har åkt ut köksvägen. Hon visade sig inte kunna föda honom en tronarvinge. Värdelöst.
Shahen är 40 år gammal och känner att tiden börjar rinna i väg.
-Livet är bra orättvist, tänker han och sliter åt sig en väl tummad tysk veckotidning.
Hans vattniga blick fastnar i ett reportage om något som kallas för Hagasessorna, i ett egendomligt litet land som heter Schweden.
-Vad i...ett helt lager med äkta prinsessor. Praktfulla avelshonor. Dessutom till salu. Det var som...
(texten fortsätter efter bilden)
Han drar i lakejsnöret av tyll. En dov klocka går igång så de jättelika takkronorna i Böhmisk kristall (sipp) klirrar förvånat. Snart kommer en lakej inkrypande på alla fyra.
-Res dig upp din varelse, ryter kungen och pekar på en av sessorna i tidningen.
-Henne vill jag ha. NU!
-Ska ske, min härskare, svarar lakejen och kryper baklänges ut på alla fyra.
(texten fortsätter efter bilden)
Här skulle den här historien kunna ta slut, men det gör den inte.
Lakejen låter beställningen gå uppåt, så att säga. Till slut hamnar den hos Irans (f d Persien) ambassad i Stockholm.
Där skickar man i sin tur en kurir över till Svenska Utrikesdepartementet med en depesch innehållande ett giftermålsanbud (frieri) angående den utpekade Hagasessan.
Utrikesministern Östen Undén får imma på glasögonen, men skyndar i sin tur iväg till konselj på slottet. 
(texten fortsätter efter bilden)
Nu är det lämpligt att vi lägger in vad landets statsminister, Tage Erlander, skriver i sin dagboksnotering från 1959 och som gavs ut förra året av Gidlunds förlag:
”Undén tog efter konseljen upp den persiske shahens giftermålsanbud till en av prinsessorna på Haga! Nej, så klart.”
Shahen av Persien får alltså nobben. Av Tage, han som aldrig avgick.
Tablå.
Prinsessan Birgitta som shahen pekar ut (tippar jag), kan fortsätta lattja med idolen Tumba.
En diplomatisk kris är under uppsegling.
Fortsättning följer.
En annan gång.


SORG
Filmstjärnan Tony Curtis (1925-2010) är död. Han blev 85 år och var en av mina tidiga hjältar i filmens underbara värld. Den som satte sig var Trapets från 1956.
Frid över Tony Curtis minne.

Avundsjuka: Legendarisk tidningschef blev HUMMERFISKARE!

Mannen som står på bilden och viftar med sina humrar (förlåt), heter Torbjörn Håkansson, och är 65 år gammal. I veckan har det nämligen varit premiär för hummerfisket.
Det är en jättesak i hummerbaljan Bohuslän. I Öresund finns ingen hummer, så i Lomma laddas för sillafisket som snart rullar i gång på allvar.
Årets första fångst av hummer i Bohuslän gick för 7300 kr/kg. Det är mer än 6000 spänn mot förra årets rekordpris. Himmel och mums.
Fast det stör inte Torbjörn nämnvärt. Han stoppar själv i sig guldet. Och jag blir avundsjuk.
Jag älskar svensk hummer som jag kokar själv. Den djupfrysta amerikanska varianten som folk stoppar i sig på nyårsaftonen är skit. Förlåt, men det är inte min cup of tea.
Hur som helst så gillar jag att bli avundsjuk på Torbjörn. Vi två kämpar lärde nämligen känna varandra tämligen väl för 33 år sedan (åren går, Torbjörn).

Vi var nämligen med om att dra igång lokalradion i Sverige 1977. Torbjörn var en utmärkt reporter och jag en mindre bra chef. Den kvinnliga fägringen på redaktionen stämplade mig som en hopplös mansgris. Torbjörn log alltid i skägget när en rosenrasande Selma skällde ut mig efter noter. Det var så det gick till under rödstrumpornas tidevarv.
Våra vägar skildes. Jag försvann åt mitt håll och Torbjörn blev en legendarisk chefredaktör för Trollhättans Tidning som han 2004 slog samman med Elfsborgs läns Allehanda i Vänersborg. Succé. Torbjörn hyllades, se bild. Han slog svenskt rekord i att ”sitta längst som chefredaktör”. Ingen ville bära ut honom. Han var för populär. Det är sådana arbetskamrater man måste få vara stolt över.
Nu är han pensionär. Och hummerfiskaren som ler i sitt skägg, när jag pillar med mina sillrumpor hemma i Lomma.
Inte nog med denna förnedring. Titta på bilen av Torbjörn och mig från 1977. Torbjörn ser (nästan) på pricken lika dan ut i dag. Själv påminner jag om en gråmulen dag.
Avundsjuka, var ordet.

ATT NOTERA:
Kolla in Torbjörns och mina glasögonbågar modell 1970-tal. De är högsta mode i dag. Aldrig jag skulle ta på mig dylika bågar igen.
BASTA!

Så här ser den ut. Årets julklappsbok som drar ner byxorna på kungen!

Den 4 november släpps boken som drar ner byxorna på den svenska monarken. Projektet har varit ytters hemligt. Tacka tusan för det. Uppdraget som skrivarteamet fick av förlaget Lind & Co, var minst sagt känsligt. Det löd på ett ungefär:
-Skriv en bok om Carl XVI Gustaf som inte är skriven. Skriv sanningen om hans liv.
Efter två och ett halvt år av gedigen grävande journalistik, är nu boken på väg ut till allmänheten. Då ska ni veta att det inte är några vanliga ”Kungareportrar” som kastade sig in i det minst sagt svåra arbetet.
Thomas Sjöberg är en driven journalist med flera uppmärksammade bokprojekt bakom sig, inte minst väckte boken om Kamprad stor uppmärksamhet.
Deanne Rauscher bok om Geijeraffären som kom ut 2004 fick ett stort genomslag.
Tove Meyer är en driven researcher. Slår man samman Rauscher/Meyer närmar man sig verklighetens Lisbeth Salander.
De har nu vänt på precis alla stenar som finns att vända på. Deanne Rauscher har haft som huvuduppgift att kartlägga de okända sidorna av kungens privatliv.
Till tidskriften Filter säger Thomas Sjöberg:
-Hon har tagit sig längre än någon annan människa skulle klara av.
Ingen ska tro att det varit ett lätt arbete. Marken som författarteamet trampat på är minerad.
Det finns, enligt Filter, fem cirklar kring kungen.
I den yttersta hittar vi städerskor, gamla skolkamrater osv. I nästa steg finner vi livvakter och adjutanter och sedan vidare till kompisar. Cirkeln närmast, nästan, monarken består av det s k ”järngänget”. Och närmast närmast kungen finner vi ”De tre musketörerna”. Här råder absolut tystnad om kungens handel och vandel, festande osv.
Det här är alltså ingen fjäskande bok om kungen. Den motvillige monarken som boken heter, alltså Carl XVI Gustaf, har avböjt att ställa upp.
-Man vet att han aldrig hade kommenterat våra uppgifter. Han hade rest sig upp och lämnat rummet efter fem minuter, säger Thomas Sjöberg till tidskriften Filter.
Räkna med bokhetta i julhandeln.
Om nu inte hovet lyckas stoppa boken. Det finns krafter som jobbar på det.

På fredag får du TVÅ dödskallar när du handlar

En dödskalle som godis. De flesta av oss har både sett och smakat på dödskallen. Om inte annat låter vi våra barn tugga på skallen för glatta livet.
Nu får den symbolisera 50-öringens färd till de sälla jaktmarkerna. På fredag finns nämligen inte 50-öringen längre. Den ligger nu i sina sista dödsryckningar.

Jag tog en av dess skälvande 50-öringar och knallade till byns sista kiosk. Min mormor berättade för mig när hon köpte 1-öres kola hos handlaren. Själv minns jag när kolan kostade 5 öre styck.
Mitt uppdrag tydligt:
Vad hade kiosken i dag att erbjuda mig för en ynka 50-öring?
-Det här, sa den unga flickan i kiosken och tog fram en dödskalle, seg och fastnade i de risiga tänderna, men ändå.
Det var alltså var jag fick, en stycken dödskalle, varken mer eller mindre. En riktigt seg Gubbe.
Det kanske är lika så bra att den lilla pengen som på fredag inte ens är värt ett öre, får sluta sina dagar.
Fast glöm inte göra dig av med dina 50-öringar före fredagen. För då får du inte ens en dödskalle.
-Så är det, fortsätter flickan i kiosken och tillägger:
-Då får du två dödskallar för 1 krona, alltså myntet.
HIPP!

Det var som 1000:an också. Drömmen om hjälterollen i Hollywood, slutade som korvgubbe i Kävlinge!

Ja, det var tusan också. Det här är mitt blogginlägg nummer 1000. Därför har loggan allra överst dagen till ära gjorts om till JUBILEUMSBLOGGEN!
Gratta mig gärna, för jag älskar smicker. Och det kan behövas.
För jag ska berätta om hur vännen Rolfs och min stora dröm buklandade utanför ICA i Kävlinge. På söndag kväll har nämligen SVT:s serie ”Starke Man”, premiär i ettan klockan 20.00. Det blir hela 13 avsnitt och vi är med i höstens stora humorsatsning.
Några duvungar i TV sammanhang är vi inte direkt. Rolf har som tullare åtskilliga gånger stått och viftat med smuggelsprit i både Rapport och Sydnytt. Han är faktiskt repriserad fler gånger än ”Fem myror är fler än fyra elefanter”. Det talar för rutin.
Jag debuterade i TV redan 1970. Min slips bildade nämligen fond till sosseikonen Ernst Wigforss i Kvällsöppet med Gary Engman. Det var i alla fall kul för slipsen.

Rolf och jag tillhör generationen ”Mannen från vidderna” med Alan Ladd-se bild. Vi får heller inte nog av när westernhjälten, Randolph Scott, kommer ridande på sin pålle, Stardust.
Nu får ni alltså njuta av våra kulturella insatser i TV-serien ”Starke Man”. Hollywood slutade för min egen del som korvgubbe och Rolf är strålande med sin salladspåse.
Saker och ting, kan gå fel mellan varven. Men det är bara till att bita samman.
Om vi är med i söndagens premiäravsnitt?
-Nä, säger man på produktionsbolaget Anagram. Det blir först i avsnitt 11 eller 12.
Då Rolf, knäcker vi en lussekatt tillsammans.
Tack och slut på det historiska blogginlägget 1000.
Vi syns i 1001.

999!

Ja, just det. Detta är blogginlägg 999, sedan jag startade upp BLOGGEN den 8 juli 2008. I mitt första blogginlägg skärskådade jag Adolfs Hitlers fisande som var rena rama stinkbomberna. Herr Hitler hade alltså väldiga gasproblem. Jag öppnade alltså mitt bloggliv med att presenterade hans medicinlista som omfattade hela 79 preparat.
999!
Efter det har det blivit en rasande trevlig resa som Blogg-Calle alt. Calle-Blogg, namngivet av Lommas kommunalråd Anders Berngarn. Mina bloggläsare har under denna tid gått från några få besökare till ett par hundratusen (100 000-tals). Makalöst. Utvecklingen har varit enorm.
999!
Jag skryter gärna med att det inte finns någon i Lomma Kommun som gett orten en sådan massiv publicitet och reklam som jag gjort. Mina blogginlägg läses nämligen över hela världen.
999!
Det är också ett larmnummer (telefonnummer) för folk i nöd i åtskilliga länder:
Saudiarabien, Irland, Polen Storbritannien, Kenya, Tobago, osv och inte minst Bangladesh.
999!
Nästa blogginlägg blir nummer 1000 (ETTUSEN)!
Jag undrar just vad jag då ska hitta på?

Höstdagjämning och tiden är ur led. Syrenen blommar!

Jag har aldrig tidigare upplevt att syrenen står i blom i september.
Denna förtjusande blomma slår alltid ut i Lomma under försommaren i maj månad. Ni vet den där ljuvliga tiden mellan hägg och syren, när alla ljuvliga sommarblomster skjuter fart i rabatterna. Förväntans tider när syrenbersån snart ska fyllas med mat, sång och glam. Livet blir plötsligt fjärilslätt (poetiskt) att leva.
Höstdagjämning den 23 september och syrenen står i blom. Dag och natt är lika långa eller korta, allt beroende på hur du själv tolkar det, ungefär, är kanske bäst att tillägga. Min egen bedömning är att jag får börja tända upp lamporna när Rapport börjar.
Många blir tunga i sinnet av mörkret. Andra känner frid i kroppen av hösten med fallande löv. Själv får jag som sagt var, tända lamporna när Rapport börjar
Den lilla syrenblomman blir som till ett ljus i det kommande mörkret. Varför den blommar vet inte jag. I både Lomma och Dalby, två mil bort, spirar också krokusen. Det har, emellertid, för vana att vara ur tiden.
Den globala uppvärmningen?
Nej, inte alls. Det är det sköna livet med teatersäsongen i Lomma som hälsas mellan krokus och syren. Behagligare välkomnande kan inte en teatersäsong få.
Klicka på bilden med höstens program i byn. Texten blir då större.
Du kan lägga undan förstoringsglaset.
Trevlig höstdagjämning.


En god nyhet om global uppvärmning. Klicka HÄR!

Humor på larvfötter

Det där med humor är svårt. Det jag tycker är roligt, anser 50 procent åt ena hållet att det är skit, medan 50 procent åt andra hållet, kan hålla sig för skratt.
Kommunisten, förlåt, vänsterpartisten Lars Ohly, ställdes för några veckors sedan inför ett val i Sveriges Radio. Han fick välja mellan Jesus och Che Guevara.
Man kunde riktigt höra genom radiovågorna hur han tänkte. Till slut kom det överraskande svaret:
-Jesus!
Det tycker jag är stor humor, medan 50 procent tycker det är skit och de andra 50 procenten kan hålla sig för skratt.
Lomma kommun är efter valet Sveriges blåaste kommun. Om jag då skriver: Kommunhövdingen och moderaten, Anders Berngarn, vaknade upp i morse och var alldeles blå och ska nu börja turnera med Blue Man Group.
Det tycker jag är kul, medan de andra 50 procenten osv.
Om jag däremot hade skrivit att han vaknade upp i morse i Degerfors, Värmland och var alldeles blå, är det lagom så roligt. Degerfors har efter valet visat sig vara Sveriges blodrödaste kommun. Där finns lika många kommunister, förlåt vänsterpartister, som det finns moderater i Lomma.
I Degerfors blir alltså en blå Anders Berngarn helt fel. Fast det är rätt så kul ändå, tycker jag, medan 50 procent osv.

När jag raljerade om Sverigedemokraternas tomma vallistor på kandidater i Lomma och skrev in Jan Långbens namn som en illustration-se inlägg här nedanför, tyckte jag det var en kul idé.
Jag trampade, emellertid, på ömma tår. En anonym kommentar löd:
”Sorgligt, denna blogg hade en gång ett visst läsvärde, men på sistone har det bara varit dravel.”
En annan skrev om mitt inlägg angående Lasermannen:
”En senil hjärnas fantasier.”
Det tycker jag är roligt, medan 50 procent osv.
På tal om ömma tår och senila hjärnor.
Jag måste beställa tid för fotvård. På ålderns höst blir det både kartnaglar, förhårdnader och hälar som metallbanden till en tanks. Det blir nästan på larvfötter av det hela.
Det där sista tycker jag är väldigt roligt, medan 50 procent osv.
Nej, det där med humor är så svårt att det nästan på blir tråkigt.
FOTNOT: Lyssnaröra till Lars Ohlys val av Jesus är min lekkamrat Leif Georg.


HOT NEWS!
Preliminärt valresultat från Valmyndigheten kl. 14.15 i dag. Gå in och vill du datera upp sidan tryck på F5 på ditt tangenbord. Klicka HÄR!

Får vi en ny Lasermannen nu?

Frågan är berättigad att ställa.
I den prisade boken Lasermannen av Gellert Tamas skriver han om hur Lasermannen, John Ausonius, blir triggad av Nya Demokratis framgångar i början av 1990-talet.
Gellert Tamas skriver:
”Bengt Westerberg (tidigare folkpartiledaren, min anm.), satte fingret på en öm punkt. Invandrarfientligheten var en grundbult i Ny Demokratis politik från första stund.”
John Ausonius blev så triggad, att han gav sig ut och sköt invandrare. Han hinner skjuta elva personer och en dör, innan han grips.
I Newsmill skriver Ian Wachtmeister i oktober 2009 följande:
”Alla muslimer är inte terrorister men nästan alla terrorister är muslimer.”
I dag träder Wachtmeister fram i DN. Han bekräftar att han är någon form av rådgivare åt Sverigedemokraternas partiledare Jimmy Åkesson. Han säger:
-Det är precis samma sits. Vi blev lika utmobbade då som Sverigedemokraterna blivit den här gången.
Man kan lugnt konstatera att Sverigedemokraternas rötter finns framsprungna från den här tidsperioden.
Om inte annat framgår det med all tydlighet i boken Lasermannen, vilket uppsving rasismen fick i Sverige i och med att Ny Demokrati poppade upp.
Och då sitter man i TV och raljerar om Ny Demokrati som två skojiga Gubbar som staplade ölbackar. Man tager sig för pannan.
Räkna med att det alltid finns någon dåre som även i dag kan blir triggad av Sverigedemokraternas framgångar.
Det får inte ske.
FOTNOT: Boken Lasermannen blev också 2005 en framgångsrik TV-serie.

DN:s intervju med Ian Wachtmeister. Klicka HÄR!

Jan Långben tar plats i Lommas fullmäktige?

Ja, det är faktiskt fullt möjligt. Så här ligger det till.
Sverigedemokraterna gick fram till val i Lomma med en lista tom på namn-se bild här nedanför. Det var alltså fritt fram och skriva dit vilket namn man nu kunde komma på. Därmed är det fullt möjligt att en helt okänd person röstats in i den politiska församlingen i Lomma.
Nu visar det sig att Sverigedemokraterna gör ett kanonval i Lomma. Trots att det inte finns något partifolk i kommunen!? De kommer med 3,6 procent t o m före Kristdemokraterna
Nu infinner sig ett mäktigt problem för Sverigedemokraterna. 
I Lomma får man därmed två mandat. Dessa personer finns inte i dag. De två som kom in 2006, slocknade snabbt. En blev sjuk medan den andra gick upp i rök. Därför blev listan tom på namn. (texten fortsätter efter bilden)
Tänk då om några dårar valt att skriva in Jan Långben på SD:s röstsedel? Det är fullt möjligt. Jag kan riktigt se hur valets succéherre i Lomma, moderathövdingen Anders Berngarn, står och kliar sig i huvudet. Nej, en sådan trätobroder i Lommapolitiken hade han inte räknat med. Ni förstår själva hur galet det kan sluta.
Vi bör alltså lära känna Jan Långben.
Vem är han då?
Ett rykte säger att Långben och Klarabella är ett par. Han bor i ett fallfärdigt hus i närheten av Musse Pigg.
Yrkesmässigt bred. Privatdetektiv, pilot, racerförare, ja, Långben är aldrig främmad för nya utmaningar. Han driver då och då en flyttfirma - ZOOM Transport - tillsammans med Musse.
Så, nu vet vi det.
Det kan vara bra att veta, för Sverige vaknade i dag upp med en ny förvirrad politisk karta.
FOTNOT: Jan Långben är min illustration. På finska heter han, Hessu Hopo. Ja, om någon undrade. Jag ber också Jan Långben om ursäkt om han blir sur. Jag bara skojade, Jan. För sur blev en anonym-givetvis-som lämnade en kommentar. 
Det kanske är Jan Långben?

Valet i Lomma: Dundersuccé för det moderata valfläsket

Nya moderaterna i Lomma smulade sönder allt motstånd i det kommunala valet med toppnoteringen 52 procent. Eftersom moderaterna i Vellinge backade rejält, är nu moderatpartiet i Lomma störst i Skåne. Vad nu det kommer att betyda i framtiden. Socialdemokraterna backade rejält och rasade med över 5 procent till 18,1 procent och förlorade tre mandat i fullmäktige. Socialdemokraterna har nu åtta medan moderaterna hela 24 mandat.
Snacka om framgångsrikt valfläsk som det moderata kommunalrådet, Anders Berngarn, stod och stekte utanför Hemköp i helgen.
Där ser man vad knaperstekt fläsk kan ställa till med. Centerpartiet försökte kontra med att dela ut krokiga bananer. Ingen succé. Man tappade 0,2 procentenheter. Däremot gick det bättre för Folkpartiets fröpåsar (blåklint). De gick fram 1,6 procent, men det räckte inte till ett nytt mandat, utan man får behålla sina tidigare fem mandat.
Miljöpartiet som jag sällan sett i byn knep ytterligare ett mandat och har nu två.
Det märkliga är Sverigedemokraterna. De ställa upp med en tom lista och fick trots det två mandat i fullmäktige. 503 lommabor röstade på det nya riksdagspartiet.
Frågan är var dom ska finna dessa kompetenta människor som ska ta säte i fullmäktige?
Det ska bli spännande att följa. Här kan man få trolla med knäna.
Socialdemokraterna rasar alltså i Lomma. Det nya oppositionsrådet Lisa Bäck får ett tungt arv efter avgående Karin Lyberg.
Till slut. Jo, om jag fattat saker och ting rätt, så satte valdeltagandet i Lomma nytt svenskt rekord med 89,4 procent.
Det är alltid något att vara stolt över.
Här nedanför kan ni själv kolla in staplarna från Valmyndigheten. Den blåa stapeln slår snart i taket.

Viktig information:
Siffrorna är preliminära och kan modifieras både upp och ner. Tabellen visar Lomma när alla 11 valdistrikt var sammanräknade i natt.
Jag har alltså utgått för läget just då. Sydsvenskan kunde i dagens tidning av pressläggningsskäl endast visa resultat från 5 av de 11 valdistrik i Lomma.