Bloggen avslöjar: OS-staden Vancouvers blodiga stenar som började med...

I dessa tider dränks vi med reportage om OS-staden Vancouver i Kanada. Nu ska ni få läsa om stadens en gång blodiga stenar. Det är något ni däremot endast kan läsa om på denna blogg.
Då kör vi:
Klockan var halv elva på förmiddagen den 14 februari 1929, när sju männen kallblodigt skjuts ner i ett garage på 2122 North Clark Street i Chicago. Det var rena avrättningen.
Sedan dess har dagen kallats för S:t Valentine massacre. Alla hjärtans dag havererade.
Al Capones män, några klädda i polisuniform, radade upp de sju medlemmarna från Bugsy Moran ligan mot ena väggen och mejade ner samtliga med kulsprutor av märket Thompson (inlagd i vinjettbilden).
Om denna gangsteruppgörelse har det skrivits mängder med böcker om och spelats in otaliga filmer. Däremot har väggen som pepprades med kulor på romantikens och kärlekens dag glömts bort.
Vad hände egentligen med väggen? Jag grävde fram storyn.
1967 såldes väggens samtliga 414 tegelstenar på auktion, samtliga noga numrerade-se skiss här ovanför. Kanadensaren och affärsmannen George Patey från Vancouver (av alla platser) köpte hela rasket för några cent stycket. Patey ställde sedan ut högen i ett köpcenter i hemstaden Vancouver, alltså OS-staden. Det blev ingen succé.
I början av 70-talet öppnade han baren Banjo Palace i Vancouver. På herrarnas toalett byggdes väggen upp, sten för sten. Ett plexiglas fungerade som stänkskydd, fast många glada gossar försökte ändå pricka kulhålen.
I mitten av 70-talet slog baren igen och stenarna hamnade på ett lager. Där fick de ligga till 1997. Först då lyckade han sälja stenarna för 50 dollar per sten, över 140 000 svenska kronor.
George Patey firade den blodiga väggens hädanfärd med en resa till Honolulu, Hawaii. Där hittades han död i ett hotellrum 77 år gammal.
De 414 tegelstenarna är i dag spridda ut över hela världen.
Trevlig Alla Hjärtans Dag.
Glöm inte ge mor en blomma.