
När jag kom ut står Per där med sin Morris Minor från 1958 med toppventil. Det vackra paketet lyser starkt som en hägring från en svunnen tid.
Nutiden i Lomma stannar och backar.

en sliten resväska som starkt påminner om barndomens tåg resorna till Uppland. Ovanpå den sunkiga väskan ligger en gammal badring från ett bildäck med tydliga lagningar.
Hur många gånger har jag inte som liten pjalt legat och guppat med en sådan i ett isande brunt bäckvatten hos mormor?
Jag blir nästan tårögd.

Jag fastnar emellertid för de bruna svagdricksflaskorna från Kvistofta Bryggeri som låg i Vallåkra mellan Landskrona-Helsingborg. Telefonnumret 87 är t o m långt före min tid. Jo, det är möjligt.

Per lever alltså helt i dåtiden. Han köpte bilen i Höör för fem år sedan. Sedan dess har det blivit många timmars filande innan den ser ut som den gör i dag. Packningen från anno dazumal har kompletterats efter hand.
Jag cyklar hem. Tittar på min hustru som skakar på huvudet. Jag förstår att jag lever i nutid.
Är det något fel på oss män?
Får du inte nog av Morris Minor? Nej, jag visste väl det. Här får du t o m en sång om den lilla bilen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar