

I går kväll slogs mitt högra öra ut. Jag lider nämligen enligt dr Mabuse på Vårdcentralen av simmar öron. Den minsta vattendroppe som kommer in i trumpeterna och det blir en stökig inflammation.
När jag badar måste jag alltså ha proppar i öronen. Farbror doktorn har också förbjudit mig att ha huvudet under vattenytan. Det sista brast. Därför droppas nu Terracortril Polymyxin B som kan tas för ett kärnkraftverk i Nordkorea i örat tre gånger om dagen.
Jag får nöja mig med att bada fötterna i barnbarnens pool.

Efter mycket bök och stök och ingen ambulans fick jag någorlunda ordning på den. Jag misstänker en bristning på baksidan av låret, alltså precis som Klüftans skada. Hon landade ändå i en sandgrop. Jag har tydligen flyget omkring som Peter Pan i sovrummet i natt och landat tokigt i sängen.


Det var då för väl.

Lite lök på laxen:
Bengt-Åke Jönsson som är vice ordförande i Svenska Kryssningsklubbens Öresundskrets hörde av sig.
Jag skrev lite vasst för en tid sedan om kryssningsklubbens lokaler i hamnen.
Han berättar att man har 40 000 medlemmar i hela landet. Alla har tillgång till lokalerna.
Det var också för väl. Fast blir det inte lite väl trångt...
Och glöm inte. I morgon fyller BLOGGEN 1 ÅR!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar