Det var den 8 juli 2008 som jag drog igång BLOGGEN. Det blev två inlägg denna dag. Det absolut första handlade om Adolf Hitlers medicinlista. Herr Hitler hade bl a gedigna gas problem.
Utan krusiduller drog han av en raket, inte bara mot London utan även omgivningen fick insupa Hitlers sura atmosfär. Med sina 79 medicin preparat var han t o m långt värre än Michael Jackson.
Denna dag skrev jag också om vännen BH som körde vilse i Småland. Jag efterlyste honom. Han var på väg hem till mig med sina trasiga nerver.
Det är han i dag också. Undrar just hur det går med Småland i dag?
Dessa inlägg satte på sitt sätt tonen för BLOGGENS vidare färd.
Det har sedan dess blivit hela 471 inlägg med detta, allt från borttappade gympadojor till det amerikanska presidentvalet. Alltså rena rama diversehandeln, för inget ämne har varit mig främmande att skriva om.
Jag har faktiskt blivit er lokalredaktör i världen, både i text men också i bilder.
Det har också utan tvekan varit min roligaste tid som journalist. Mottagandet enormt med massor av läsare från hela världen, inte minst från min hemby Lomma.
I dag säger min mätning av besökare att 10 000-tals människor varit inne och följt och följer BLOGGEN. Det är egentligen helt otroligt.
Nej, jag tjänar inte ett rött öre på BLOGGEN. Jag har nämligen tackat nej till alla annonserbjudande. Calle Rockbäcks BLOGG är ren från alla annonser. I stället har den kostat mig en del pengar.
Det här är min hobby. Många spelar golf, samlar frimärken, spelar bingo, matar duvorna i parken. Jag BLOGGAR, ser mig som underhållare. Jag vill gärna skänka en stund avkoppling.
Om hälsan står mig bi kommer jag att fortsätta. Fast just nu svajar den lite betänkligt.
Vi avrundar med en låt jag lirade på saxofon i tidig ungdom, nämligen den om floden Zambezi.
Håll till godo och tack för ni hängt med mig på detta äventyr under ett helt år.
Calle Rockbäck
FOTNOT: Av princip lägger jag aldrig ut bilder på barn på bloggen. Vinjettbilden är ett undantag men så är det också jag själv på bilden, 1 år gammal.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar