MÄSTERKLIPPARENS HUNDADEL!

”Hej, alla vänner!
Det var ett tag sedan jag var följetong här i husses knäppa blogg. Ni som hängde på, vet att jag överlevde cancerattacken. Det är segt virke i oss Rockbäckare.
Nu har det emellertid varit tid för en annan pärs, som jag hatar nästan mer än operationer.
En dag hörde jag matte viska i husses öra:
-Lilla Vovven måste klippas.
-Ja, hon ser ut som en liten grizzlybjörn som ska gå i idé, svarar husse som bullrar även när han viskar.
Burrr...jag rös bara jag hörde ordet. Klippas? Fy för den lede.
Nej, det är inte så att jag har något emot min mästerklippare Bengt. Han är jätteok. Eftersom jag föddes intill Bengts kök, borde jag egentligen känna mig som hemma.
Nej, det är den där maskinen Bengt använder. Den kör fram och tillbaka, som om jag vore ett uselt grustag. Jag blir alldeles stel av skräck.
I bland tror jag nästan att det är Börjes väghyvel som är i farten.
-Sportklippning. Det är hur kul som helst, lugnar mästerklipparen som har väggarna fulla av fina priser.
Det ska ni veta. Jag tillhör en hundadel med utsökt stamtavla. Det dräller av både danska och svenska mästare i släkten.
Min mormor hette tex Whitney Houston, om det nu är något att skryta med, eller vad sägs om min mammas namn:
Queen of the Night.
Slå det, drullputtar.
Jag heter alltså inte Lilla Vovven som många kallar mig för.
Nej, på måndag när jag fyller 9 år och ni alla ska gratta mig, får ni kalla mig för vad jag egentligen heter: Capris Waltzing Queen.
Fast de flesta säger kort och gott: Queenie.
Och nu är jag nyklippt och fin. Jag överlevde caterpillarn även denna gång.
Välkomna på hundgodis. På måndag. Alltså.
VOVELIVOV!”