”Sjukvården borde skicka ett tackkort till Lasse i Lomma.”

Får jag presentera Lommas saltaste man, Lasse. Han såg dagens ljus för första gången 1946. Det är en fin årgång.
Numera ser han mest råkalla nattsvarta vintermorgnar. Det ska vi vara tacksamma för. Den svenska sjukvården borde faktiskt visa Lasse sin uppskattning.
Utan hans insatser i svinottan, skulle vi som bor Lomma belastat sjukvården med brutna ben och armar.
-Jag drar igång vid halv fyra tiden på morgonen. Eftersom det här är min hobby är det inga problem, säger han.
Det är då Lasse under vintern börjat sina saltrundor i centrala Lomma. Nu kanske du skrattar som bor i fjällvärlden norr om Älmhult, men du ska veta att vinterhalkan i Skåne inte är att leka med. Den är förrädisk. Det blir rätt gärna Let´s Dance på blankis i byn.
-Det går väl åt ca 1,5 ton salt varje vinter, fortsätter han och vi riktigt hör hur miljöpartiet får andtäppa.
För några år sedan i Lund, en förstad till Lomma, fick miljövännerna igenom förbud mot att salta. Det resulterade i en katastrof. Akutmottagningen på Universitetssjukhuset säckade nästan samman.
Saltmaskinerna fick rycka ut med blixtens hastighet. Miljöpoliserna gnisslade tänderna.
I Lomma är emellertid Lasse en populär figur. Jag har känt saltmannen i snart 30 år. Då lagade han en massiv cykelröra åt mig. Jodå, han är en fena på hojar också.
Vad gör då Lasse när det är sommar?
-Ingenting. Pysslar med båten, säger han och kramar sin saltmaskin kärleksfullt.
Till påsk får vi träffas och äta ägg tillsammans-med salt på.