Sibirien-kläder räddade mitt liv!

Stopp i lagens namn!
Ni som inte läst mitt Öppna Brev till Lomma kommun, gör det först innan ni fortsätter här. Brevet publicerades här nedanför i går, scrolla en bit ner.
Då kan vi fortsätta.
Tro nu inte att varken kommunalrådet Thomas Håkansson eller projektledare Lotta Ahlfors har svarat. Nej, det kan ni glömma. Däremot häromdagen, då de ansåg att Kai Österberg mätt vägbredden fel på väguschlingen striden handlar om, var man på tåspetsarna.
Hur som helst. Det är ursvagt agerat. Själv agerade vi under torsdagskvällen med att byta ut det punkterade däcket, d v s sonen skötte grovjobbet och jag ficklampan.
Det blev rätt så tufft. Vädrets makter gjorde allt för att trilskas med oss. Jag fick t o m leta fram ett gammalt underställ från en resa till Sibirien i februari 1978.
Det hade inte varit vackert om kommunen indirekt blivit anklagade för haft livet av en stabbig gubbstrutt i samband med däckköret. Helly Hansen-understället samt en pälsmössa av bisamråtta inköpt i Sibirien för 70 spänn, räddade mig från lunginflammation och delvis ansiktet på Lomma kommun.
Understället har sin egen historia. Det var dåtidens varmaste plagg för både ben, händer och fötter. Det är rejäla grejor mot dagens trams. Kvalitén är polyamid.
Vad är då det för ämne? Jag googlar och får fram följande:

” Polyamid används främst till kugghjul, lager, maskindelar, bultar och skruvar. Även inom bilindustri (jo,jo) samt till hushållsmaskiner och kontorsmaskiner.
Nötningshållfast och seg, bra utmattningshållfasthet, beständig mot oorganiska föreningar, oljor, fetter, bensin och organiska lösningsmedel, kan ångsteriliseras, låg friktionskoefficient.
Hög slagseghet och goda mekaniska egenskaper.
Fuktupptagningen är dock hög.”

Ja, kommunalrådet Thomas Håkansson. Jag vet att du läser detta och som även du kan konstatera finns det ingen oro med sådana kläder på kroppen.
I Sibirien med en kyla på 50-60 minusgrader frös jag inte en enda gång. Värre var det för de stackars satar som tvingades tillbringa år i Sovjetunionens läger, Gulag.
Fast det är en annan historia. Egentligen borde man inte klaga över ett punkterat bildäck. Heller hur, Thomas?
FOTNOT: Det finns fler som har det tungt. I Burma, läser jag, att en komiker dömts till 45 års fängelse. Jag får se upp. Det duger minsann inte att vara hur jävla roligt som helst.