I dag hade jag inte tänkt skriva något inlägg alls. Orkar knappt tänka. Orkar därför knappt med att skriva. Orsaken ser ni till höger, vår älskade lilla vovve Queenie som ska fyller 9 år i mars 2009.
Hon är en amerikansk cockerspaniel, världens finaste och goaste vovve.
Jag kommer till henne om en stund.
Annars saknas inte uppslag till ett roligt blogginlägg.
I lördags var det bröllop. Det är alltid härligt med lyckliga unga turturduvor.
I söndags var det ishockey mellan Malmö-Mariestad i Malmö Arena. Det var premiär för min del i Percys storslagna arena.
Vårt ishockeylag har en årsomsättning på ca 80 miljoner. Mariestad ca 8 miljoner. Det blev en match mellan de rika och de fattiga som de rika naturligtvis vann med 5-2. Jag skulle kunna skriva hur roligt som helst om detta ojämna möte inför 6252 åskådare.
Jag orkar emellertid inte. Livet är i dag alldeles för tungt.
För en stund sedan fick jag ett mail från kommunhövdingen Thomas Håkansson. Han ger mig en kommentar om vägbråket-se ett tidigare inlägg-men jag suckar bara. Ber att få återkomma.
Vännen JV i Torsby, min norra utkikspost, hör av sig om fångar som tar livet av sig. Jag känner mig genast mer hemma. Han träffar min tunga sträng. Så här är det:
"Lilla Vovven" har misstänksamma knutar på bröstet. I kväll ska vi till veterinären, men ni fattar samma trista story som jag. Knutar ska man inte ha, varken människor eller djur. Usch, vilken dag, bara tunga tankar.
Förresten, är det någon som vet hur man får bort en fettfläck på en slips? Givetvis landade bröllopstårtan på min slips. Hur får jag bort den kladden? Tips! Tack.
Nej, jag ber om att få återkomma.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar