Friidrottsdimma

Här hoppar Christian Olsson in i dimman. En stund sedan hoppade Stefan Holm ut ur dimman. Det är så att en av mina begåvade bloggläsare har hört av.
-Calle, du har inte skrivit en enda stackars bloggrad om DN-galan. Jag blir besviken på dig.
Ok då, här kommer några trötta rader. Orsaken är den att jag blev så förtvivlat ledsen när Christian Olsson åter gick i bitar i tresteg. Där rök ett givet guld i OS. Inte blev mitt humör bättre av att Sanna Kallur fick kasta in handduken. Baksidan av ena låret var tydligen helt bedövat. Det är inget kul med bedövade lår.
Jag tappade all inspiration och gick i stället ut med ”Lilla Vovven” som i alla fall höll hela vägen i jakten på kaniner. Lite gladare blev jag av att Stefan Holm hoppade ut ur skadedimman. Stefan kan faktiskt försvara sitt guld från Athen-OS.
Carolina Klüft då? Suck. Tekniken lika trist som en höstdimma i Småland.
Mustafa Mohamed, Musse kallad, på 3000 m hinder? Visst, han gör ett praktfullt lopp. Problemet är att de bästa hinderlöparna från Kenya laddar hemligt i det dimhöljda bergmassivet norr om savannen. Här blir jag misstänksam, en misstänksamhet som numera ingår i den hårt prövade sportnördens utrustning.
Heja Sverige!