Jag fick precis veta att Clark Olofsson gripits i Varberg för grovt narkotikabrott som kan ge upp till 18 års fängelse. Ännu en gång denna Clark Olofsson. Han har varit som en röd tråd i mitt liv sedan mitten av 60-talet. Då jagades CO av ett enormt polisuppbåd efter varit inblandad i ett polismord. Så här har det fortsatt, årtionde efter årtionde. Han har burats in i många år, blivit fri en kort period och så ett nytt långt fängelsestraff, gång efter gång.
Nu är Clark Olofsson snart folkpensionär men förtröttas inte. Hur orkar människan med ett sådant destruktivt liv? Jag kommer och tänka på Dean Carter, 52 år, som sitter i Death Row på San Quentin sedan 13 år och väntar på sin avrättning. Under tiden skriver han brev som läggs ut på http://www.deadmantalking.com/
Har då dessa båda förbrytare något gemensamt? Ja, i Sverige hade Carter snart varit fri som en fågel medan Clark Olofsson om han varit amerikan kanske suttit i Death Row på San Quentin. Om han inte redan vore avrättad. Tänk tanken, en rysare, faktiskt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar