torsdag 5 juli 2012

Klockspel

För snart ett år sedan, klev jag över den magiska gränsen. Jag fyllde 65 år och blev folkpensionär. 
Det skedde utan någon större dramatik, mer än att karusellerna snurrade allt fortare på Hansa Park, ett nöjesfält i Tyskland. Det var vid just parkens hiskliga "Klockan" som gränsöverskridandet inträffade. 
Har då detta första år som helt fullvuxen inneburit några större förändringar i mitt liv? 
Nej, faktiskt inte. 
Allt rullar på som vanligt. 
Jag ser lika bra och kan fortfarande höra lärkan drilla högt i skyn. 
Gaddarna och den allmänna hälsan började rasa rejält redan 1978, så inte ens det är något nytt. 
Smaken på sådant man stoppar i munnen har kanske förfinats. Fast det har väl med tandgarnityrets tillstånd att göra. 
Minnet är som det alltid har varit. 
När man var ung och glömde saker och ting, uppfattades man som bohemisk, vilket är en omskrivning för slarver. 
När det gäller minnet, råder jag alla som vacklar in i ålderdomen att se upp. När du blir äldre övergår slarver, vilket är en omskrivning för bohemisk, till:  
”Far börjar nog få alzheimer”
Det är med andra ord förenat med fasa att glömma den minsta detalj när du blir 50 år äldre. Det du glömde som 20-åring, får genast dina barn att skicka dig på minnestest. 
Jo, det händer faktiskt. 
Jag har fått mig några sådana berättelser till livs. 
Torsten, 68 år, skickades i väg till minnesenheten av sina barn. Orsaken var att de upptäckt att far skrev små kom-ihåg-lappar. Det hade far praktiserat under hela sitt vuxna liv. En dag kom barnen på honom med lapparna. 
Klockspel. 
Det ledde raka vägen till minnestest. Det visade sig att fars minne var lika intakt som när han var 20 år gammal. 
Vi kan ta Gustaf 67 år. Han har under hela sitt liv varit usel på att komma ihåg årtal, främst sådant som är kopplat till släktens födelsedagar. 
Minnestest. 
Att Gustaf är en fena på att minnas idrottsresultat, typ att Bobby Morrow, USA, vann 100 m vid de olympiska spelen i Melbourne 1956 på tiden 10,5, räknas liksom inte. 
Nej, i stället ringer klockspelet. 
Barnen som har egna familjer, måste skriva långa kom-ihåg-listor, för att: 
”Min familj, karriär och alla andra måsten, är som att driva ett företag. Ordning och reda, förstår far”
Nästa gång ska jag berätta om hur man håller hjärnan vid liv. Det finns otaliga vägar att välja på. 
Uppfinningsrikedomen är nämligen gigantiskt på den punkten när man fyllt 65 år. 
Från bjällra till klockspel.
Skicka en kommentar