Sveriges sämsta turistkommun utmanar den bästa!

Turistnäringen i Sverige omsätter årligen närmare 100 miljarder kronor. Lomma får inte ens en fattig peng av denna gigantiska summa. Minst och sämst i Svea Rike. Strömstad i norr Bohuslän kapar åt sig miljarders miljarder. Mest och bäst i Svea Rike. Tacka den norska invasionen för det. Ungefär så kan det faktiskt vara.

Sommaren 1969 arbetade jag inom turistbranschen i Strömstad, alltså många år innan den norska invasionen brakade loss. Jag var chef för Ångbåtskontorets Resetjänst-se bilden-i Norra Hamnen. Mitt uppdrag var att sy samman verksamheten, hyra ut hytter, rum, skicka folk på sällskapsresor till Israel, bussresor till Oslo, skärgårdsbåtarna, fixa jippo (event i dag) m m. Jag och ett gäng unga duktiga flickor gav helt enkelt turisterna den service de frågade efter. Redan då var man van vid turister i Strömstad. De behandlades ofta snorkigt av lokalbefolkningen. I vissa fall oförskämt. I Lomma fanns på den tiden precis som idag ingenting som lockade turister. Jo, stranden vid fint väder.

När jag för en tid sedan återvände till Strömstad, fann jag samma snorkighet som för 43 år sedan, fast nu drabbades jag själv som turist. Överpriser på allting. Inga leenden. Affärsanställda som ser rakt igenom en. Norrmännen är hatade och ska pungslås in på skinnet. Det är nästan obehagligt. På turistbyrån bjuds jag på en förvirrad information av allt för unga medarbetare, precis som jag själv var en gång i tiden som turistnisse i Strömstad. Väl hemma i Lomma igen, andas jag ut. Här möts jag av vänlighet och varma leenden. Det känns befriande. Vi kanske ska nöja oss med lite broschyrer på biblioteket. Några hyllplan kan räcka länge. Allt för att bevara turistidyllen i Lomma. Mitt Lomma är på alla sätt och vis mer äkta vara än kaoset som rådde i Strömstad. Kanske bör vi låta broschyrerna på biblioteket vila i frid. Ja, det  blir nog bäst så. FOTNOT: Ångbåtskontorets Resetjänst försvann för många år sedan. I dag är där en orientalisk restaurang.