Lösskriget i Lomma

Bladlössen är väl inte direkt några luspudlar. Det känns ändå rätt kalla angriparna för luspudlar. För riktigt fula kräk är de allt. 
Är det inte rosorna som angrips, så är det någon buske. 
För egen del krigar vi varje år mot luspudlarna som invaderar vår jasminbuske. Striden är alltid förlorad redan från början. Trots en miljon tips om hur man ska få bort otyget. (texten fortsätter efter bilden)

Du kan klämma ihjäl dem med fingrarna. Rätt så grymt och äckligt, faktiskt. 
Såpvatten, säger någon. Blanda i lite rödsprit.
Vi har nog tömt halva Höje å, men inte fan hjälper det.  Jo, för stunden. Bör även testa med rödsprit.
Vill man höja stridsmoralen kan man också kväva/dränka lössen i en hink med såpvatten. Något joxigt. Det gäller också få asen att gapa. 
Du kan gå loss på busken med vattenslangen. 
Vedaska, säger andra. 
Vem har ved i dag? 
Till slut nyckelpigan som aldrig finns på plats när den behövs. Pigans larver har nämligen bladlössen som favoriträtt. Ungefär som oxfilé. 
Själv testar jag årets krigföring med att nypa av de angripna topparna. 
Lomma! 
Here i come. 

Plastpåsen

Egentligen är det inget märkvärdigt alls med en plastpåse. Den har sedan urminnes tider, känns det som, varit en frälsare för oss konsumenter. 
Fast en gång i tiden var en plastpåse hårdvaluta i det kommunistiska paradiset, Sovjetunionen. 
Därför var jag laddad med plastpåsar när jag besökte Novosibirsk 1978. 
Kunde det bli ett byte? 
Plastpåse mot en balalajka? 
Jag hade inte mer än lämnat mitt hotell förrän jag omringades i snömodden av en hord surrande människor. 
En yngre man som presenterade sig som student talade lite engelska. Jag förstod att han var förhandlaren. 
Jag slet upp mitt triumfkort; en tre liters plastpåse. 
Det blev alldeles tyst. 
Hela Sovjetunionen stannade för en kort stund. 
”Vad är det?”, frågade till slut förhandlaren och såg ut som en fågelholk. 
”Plastic bag”, svarade jag och förklarade att man kunde förvara mat som bröd i påsen. Fågelholken vände sig mot de andra fågelholkarna och översatte. 
Reaktionen omedelbar. 
Skrattsalvorna ekade mellan husväggarna. 
Maken till västerländsk dekadens hade sällan skådats. Jag har varken förr eller senare blivit så utskrattad. 
Människorna i det kommunistiska paradiset hade aldrig någonsin sett en plastpåse. 
Jag kände mig fånig. Gav den skrattande horden gratis alla mina plastpåsar. Lommade in till hotellets säkerhet med skrattsalvorna ringades i mina öron. 
I går läste jag så om att världsmästaren i karate, Anton Krivosheev, hittats mördad på en soptipp i Novosibirsk. 
Inpackad i plastpåsar!? 
Bråk om mjölkproduktion lär vara orsaken, enligt rysk media.
Mjölken är en sak, men plastpåsar. 
Förstå att jag kom ur balans. 
Det kändes nästan som; "Vad har jag nu ställt till med".

Snart är vi där-1 000 000 besökare till bloggen

Snart är vi som sagt var där. 
En bit in i april klev bloggen över en annan magisk linje-9 000 000 besökare. 
Nu går vi med raska steg mot 1 000 000 besökare. 
Det återstår snart endast 70 000. 
Sedan är det målgång; 1 miljon människor till bloggen. 
För mig är det ofattbart stort. 
OK, jag har varit trägen. Dag ut och dag in i snart sju år har jag publicerat allt mellan himmel och jord på bloggen. Inget har varit varken för smått eller för stort. 
I bland har det blivit väldigt bra. 
I bland rena skräpet. 
Blandad kompott. 
Fast alltid makalöst roligt att producera. 
Jag har läsare från i stort sett alla jordens länder. Där tog jag i, men bara lite. Det rör sig i alla fall om bloggbesökare från jordens alla hörn; från Lomma, övriga Sverige till Argentina, USA, Kina, Indien, Ryssland, Afrika, inte minst Australien osv. 
Ett pärlband av många och spännande länder. 
Nu grunnar jag över hur jag ska markera 1 000 000 besökare, när den dagen kommer. 
Här tar mina idéer slut. 
Jag tror jag bara njuter av siffran. 
Vi får se. 
Välkommen på resan mot 1 000 000!
Utan er är Calle Rockbäcks BLOGG ingenting. 

Malmö FF har drabbats av CL-sjukan

Denna sjukdom drabbar företrädesdevis svenska fotbollsklubbar som skördat framgång ute i Europa. Exempelvis om man kvalar in till Champions League (CL). 
Plötsligt flödar den annars så magra börsen över med pengar. Klubbens ledare och spelare drabbas då lätt av hybris. 
Storslagna planer skissas genast upp. Spelare värvas på löpande band. Svenska klubbar tror genast man kan matcha både Real Madrid, Barcelona eller varför inte Juventus. 
I Malmö gick t o m klubbens ordförande ut och skroderade om, att för nästa Champions League-pengar skulle man minsann köpa hela Swedbank Stadion. Alltså laget hade redan vunnit allsvenskan och kvalat in för CL-spel 2015. 
I maj månad. 
Vi vet hur det gått efter den trumpeten; först däng hemma mot Häcken och sedan förlust borta mot Kalmar FF i helgen. 
Klubben har drabbats av CL-sjukan och är nu en stapplande mumie. Det är för en svensk klubb en allvarlig sjukdom. 
Tidigare sjukdomsfall, Helsingborgs IF samt andra, höll det på sluta med konkurs för klubbarna. 
”Det ska inte vi upprepa”, betonade ledarna i MFF under julen. 
Och så är man på väg att göra om samma fadäs. 
Problemet är större än vad man vill ge sken av; laget fungerar nämligen inte alls. 
Varför värvade klubben tre norska bänkspelare? 
De har verkligen inte imponerat på mig. I gengäld har lagets kung, Markus Rosenberg, blivit isolerad.
Varför värvade klubben en back från Peru, när man har en egen jättetalang i Pa Konate? 
Det var många år sedan som jag såg MFF så genomusla som i de båda senaste matcherna. CL-sjuka. Både på och utanför planen. 
Det behövs akuta insatser. 
Problemet är att akutens personal redan går på knäna.

Finland öppnade upp för mums-mums Måns seger

Rysaren började med Montenegro. 
En dam i glittrigt svart gav Albanien 10 poäng och Serbien 12. 
Full pott. 
Rakt ner i graven. 
Kändes det som.
Snart nog ordnade det upp sig. 
Krista Siegfrids från Finland rättade till haveriet och skrek rakt ut; ”MUMS-MUMS MÅNS!" 
Och gav Sverige kvällens första 12 poäng. 
Den poängskörden öppnade upp för en svensk segerkväll i Wien. Några ord om mums mums efter bilden, här nedanför.

Den 14 mars skrev jag i ett blogginlägg om Måns brakseger på hemmaplan. 
Jag berättade om varför Måns kallades för just mums-mums. Skapade bilden här ovanför. Den enda i sitt slag. 
Google har placerat den som första bild.  Därför har bloggen i natt fått drös med besökare. Tack för titten in.
Jag var också faktiskt först med att berätta storyn. 
Nu ser jag i TV finska Krista stå och skrika mums-mums rakt ut inför några hundra miljoner TV-tittare. 
Gissa var hon hittat den mumsiga pärlan? 
Jag fick nästan på storhetsvansinne i TV-soffan. 
Krista tävlade för övrigt för Finland i Malmö 2013 med låten Merry Me. Slutade på 24 plats av 26 startande länder. 
En sådan här kväll spelade det ingen som helst roll. 
Mums på dig Krista. 
FOTNOT: Länken till mitt inlägg den 14 mars i år. Klicka HÄR!

Lommafesten-årets folkfest

I bland går inget som man tänkt sig från början. 
Här vill man gärna frossa med kyckling-tacos på Centrumtorget i Lomma. 
Helt gratis. 
Stjärnkocken, TV-kändisen och Lommabon, Tareq Taylor, brassade nämligen tacos för brinnande livet. 
Sparbanken bjöd. 
Gratis!? 
Rena rama pensionärskäket. Kön längre än ormen. Där sprack gratismumman. Orken fanns där inte. Tröstnappen blev en ballong som Sparbanken bjöd mig på.
Nej, i stället för tacos, fick jag bönan Britt i rollatorn. Det var naturligtvis rena vinstlotten. Och även det helt gratis. 
Problemet var hennes man, Ebbe (lilla bilden till höger), som stod och spanade in rollator-romansen.  Jo, han ser bekymrad ut.
Därför fick jag rulla vidare utan Britt ner till Walters nere vid biblioteket. 
Satte i mig en oslagbar kolgrillad hamburgare med hemgjord pommes. 
Fantastiskt gott.
Samtidigt upphissade i en kran, högt i luften, genomförde två luftakrobater ett hisnande nummer. 
Efteråt rullade jag duktigt sliten hem till min stilla vrå. 
Årets Lommafest-en publiksuccé som jag aldrig upplevt maken till. Det pågick aktiviteter precis över allt i byn. Lomma Event har ännu en gång slagit mig med häpnad.
Undrar just var Britt och Ebbe tog vägen i folkhavet? 
Tareq Taylor kommer i vilket fall som helst, aldrig mer att laga tacos. 
Rätt säker på det. 
Stackars människa.

Fix och Flax spikade fast brottsbekämpningen i Lomma

Så var då skyltarna uppspikade. 
Fix och Fax och klart. 
Av just fixaren Peter och bossen Flax för min bostadsrättsföreningen, Skrattmåsen i Lomma. 
Det känns faktiskt riktigt bra. Grannsamverkan mot brott är en strålande idé. 
Tjuven ska hållas borta. Grannsamverkan hjälper. Det finns det många goda exempel på. Nu har t o m skyltarna kommit upp på området.
Varning alla bonntjyvar!
Tack Fix och Flax.