Snart är vi där-1 000 000 besökare till bloggen

Snart är vi som sagt var där. 
En bit in i april klev bloggen över en annan magisk linje-9 000 000 besökare. 
Nu går vi med raska steg mot 1 000 000 besökare. 
Det återstår snart endast 70 000. 
Sedan är det målgång; 1 miljon människor till bloggen. 
För mig är det ofattbart stort. 
OK, jag har varit trägen. Dag ut och dag in i snart sju år har jag publicerat allt mellan himmel och jord på bloggen. Inget har varit varken för smått eller för stort. 
I bland har det blivit väldigt bra. 
I bland rena skräpet. 
Blandad kompott. 
Fast alltid makalöst roligt att producera. 
Jag har läsare från i stort sett alla jordens länder. Där tog jag i, men bara lite. Det rör sig i alla fall om bloggbesökare från jordens alla hörn; från Lomma, övriga Sverige till Argentina, USA, Kina, Indien, Ryssland, Afrika, inte minst Australien osv. 
Ett pärlband av många och spännande länder. 
Nu grunnar jag över hur jag ska markera 1 000 000 besökare, när den dagen kommer. 
Här tar mina idéer slut. 
Jag tror jag bara njuter av siffran. 
Vi får se. 
Välkommen på resan mot 1 000 000!
Utan er är Calle Rockbäcks BLOGG ingenting. 

”Jag är inte bitter”

I går kväll delades Stora Journalistpriset ut. Välförtjänta kolleger viftade med blomsterkvastar och prischecken. Det är dom väl unt. 
Själv har jag aldrig någonsin fått något pris för mina journalistiska bravader. 
Jag är inte bitter. 
Inte alls. 
Det har mest varit utskällningar från blodsprängda makthavare. Jag har ändå varit med i branschen sedan 1970. Skrivit om allt mellan himmel och jord. 
Det har förstås blivit mycket trams på vägen. 
Lättspytt, som det heter på journalistslang. 
Tramset har jag sedan utvecklat som bloggare till något av ett mästerskap. Numera skäller ingen ut mig längre. 
I stället är det så, att mina bloggläsare möter mig med stor uppskattning. 
Honung. 
Det fick man ytterst sällan uppleva som aktiv journalist.

Stora Journalistpriset kommer jag aldrig att få. 
Det finns nämligen ingen plats för trams...och årets bästa TRAMS-journalist blev...det skulle allt låta det. 
Jag är inte bitter. 
Inte alls. 
Nu hör det till saken, att skriva trams hör till något av det svåraste man kan ge sig på inom journalistiken. 
Krystat, komplicerat och obegripligt, fixar de flesta journalister skriva. 
Raka roliga rör, blir genast så mycket svårare. 
Det här problemet är välkänt för den som varit chef på en redaktion. 
Hur blir man då en duktig trams-journalist? 
(1)En fördel är att äga en nyhetsnäsa. 
(2)Det hjälper också att vara någorlunda beläst. 
(3)Kunna se kopplingar som ingen annan lyckas se. 
(4)Äga ett lätt anslag på tangenterna. 
(5)Våga misslyckas. 
(6)Inte minst måste du ha humor. Utan humor kan det bli dåligt trams. 
(7)Sedan gäller det att träna; skriva, skriva och åter skriva. 
Bloggen är min dagliga träningsrunda. Mycket trams. 
I bland blir det bra. 
I bland blir det mindre bra. 
Det bjuder jag på. 
Jag är inte bitter. 
Inte alls.
Grattis, till hela gänget här nedanför.