Lördag förmiddag. Regnet vräker ner. Sönerna har bestämt sig för baxa far över Öresundsbron.
Juldrickat skulle inhandlas 93 sekunder från bron på den danska sidan.
Under fredagen hade myndigheterna gått ut med att ALLA skulle visa ID-handlingar som kom till Sverige via Öresundsbron.
Ärligt talat.
Det satte lite extra knorr på tillvaron i det stålverksgråa november rusket. Lite av TV-serien Bron-känsla, smög sig in i bilen.
Själva inköpet på den danska sidan gick utan problem. Sönerna baxade far än hit och än dit bland de fyllda kartongerna som kluckade så rogivande. (texten fortsätter efter bilden)
När vi återvände mot Sverige blev TV-serien, Bron, än mer verklig i den trivsamma bilen. Spänningen steg märkbart.
Lillsonen kramade ratten extra hårt.
Storsonen förklarade som den chefstjänsteman han är, högt från baksätet ID-kontrollens alla finesser.
Far laddade t o m upp sitt presskort, för att i fall. (texten fortsätter efter bilden)
Vi kröp allt närmare den kontrollerande polisen.
Sönerna gick nu på högvarv.
”Far sluta ta bilder. Man vet aldrig vad som händer. Det kanske inte gillas.”
Vid sådana tillfällen förvandlas far till flygande reporter och blir helt tondöv: bara nu inte polismannen tror att far smugglar ensamkommande flyktingbarn?
De har också skägg.
Men nej.
Polismannen log i regnet som han väntade på bli bjuden på en dansk öl. Vi släpptes igenom utan någon som helst ID-kontroll.
Far kände sig besviken.
Tänk om de plockat in honom som misstänkt smugglare av ensamkommande barn?
Suck.
Där rök en bra story.
FOTNOT. Det är jag som maskat regskyltarna. För övrigt syntes inte någon flykting till alls.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar