söndag 25 januari 2015

The Mauler gjorde fiasko! UFC-galan ändå succé

Sitter här i dimman av sjukdomar och retar upp mig, så till den milda grad, att pulsen far till andra sidan sundet (Öresund). Skorstenarna från den danska bryggerinäringen, Tuborg och Carlsberg, kan skönjas från Lomma.
Sveriges senaste hjälte, The Mauler, i kampsporten MMA, slogs sönder och samman i rond 1 av en vältränad amerikan. 
Jag såg matchen i morse. 
Snacka om spel mot ett mål i drygt två minuter. 
Matchen till vansinne hissad till skyarna av media. 
Det blev pannkaka. 
Det kan jag stå ut med. 
Nej, det som retar upp mig, är att man har mage att jämföra The Mauler med Ingemar Johanssons sagolika bedrifter i ringen.  Jag hör detta, gång på gång.
Skäms TV-kommentatorer som kommenterade UFC-galan i natt. 
”Här är rena rama Las Vegas. Stort som Göteborg och Ingemar Johansson”. 
Skrek man som man vore drogade. 
För det första. 
När Ingo mötte Eddie Machen på Nya Ullevi kom över 53 600 åskådare. Tele2 Arena mötte upp med knappt hälften. På en höft. Ungefär. Fast visst är jag impad över att folket vandrade dit mitt i natten
Avgörandet. 
Våran Ingo (jo, vi sa så, våran Ingo) slog amerikanen knockout i rond 1. 
The Mauler ( Alexander Gustafsson) förvandlades till en leksak. ”Rumble” Johnson behandlade The Maulers skalle som en boxboll hemma i gymmet. 
Dessutom tog Eddie Machen förlusten som en man. Han grät inte. 
The Mauler grät som ett barn. Tyvärr hade The Mauler aldrig fått sitta på den där jultrappan till AllaSports julnummer 1959. En skön bild. Plats enbart för mästare.
För övrigt älskar jag titta på gamla boxningsmatcher på fladdriga knastriga svart-vita filmer. En av mina favoriter är, Max Bear, världsmästare i tungviktsboxning 1934-35. Han hade en högerslägga som kunde sänka en tjurnacke. Jag njuter av att se de fulländade teknikerna, Muhammed Ali och Suger Ray Robinson. Jag kan också njuta av slagmaskinen, Rocky Marciano. Obesegrad världsmästare. 49 matcher. 49 segrar. Stort. Garderade sig med ansiktet.
Exemplen är otaliga.
MMA-slagsmål i en bur, har jag däremot klara problem med. 
Generationsfråga? 
Ja, möjligen.
Jag drar mig tillbaka in i dimman. Bläddrar med mitt nostalgi program från den 14 september 1958. Bäst så. 
Tungviktboxning när den är som bäst. Matchen där folk fortfarande stod i korvkön, när Ingemar Johansson släckte lampan för Eddie Machen.
Helblåsta på fighten.
He-He... 

Inga kommentarer: