Anita Ekberg spolade en dyngrak Tarzan

Vad hon sover i? 
Jo, två droppar fransk parfym. 
Inte konstigt att italienarna blev som tokiga i Anita Ekberg. 
Jag spanade in filmen, La Dolce Vita (Det ljuva livet), skapad av Italiens Bergman, Fellini. En svart-vit rulle på SVT som var helt hopplös i 22 minuter. 
Då skrev Fellini in bystdrottningen Anita Ekberg i manuset. 
Uppgift spela sig själv. 
Något annat var inte att tänka på.

I filmen landar Anita Ekberg from America. DSS-Den Stora Stjärnan. 
Italien omfamnar Anita. 
Anita omfamnar de italienska männen. 
Närmare en halv timme dansar, kysser och sätter hon en bländande färg på den svart-vita rullen. 
Hennes italienska är noll. Hennes engelska. Ja, replikerna görs. Hur då? 
Den urtråkige italienska stjärnan med det lååånga namnet, Marcello Mastroianni, får sig en sväng om i en fontän. 
Alla blir sååå glada, lyckliga och berömda.

Ja, inte riktigt alla. 
För plötsligt dyker Lex Barker (1919-1973) upp i en biroll. Hans uppgift är att vara ett krökande bihang till Anita Ekberg. 
Lex Barker lanserades i början av 1950-talet som den nye Tarzan. Det blev fem Tarzan-filmer. Vi ungar satt i biosalongen och tjoade efter Johnny Weissmuller. 
Det var sorgligt skåda förfallet av f d Tarzan. 
Han fick aldrig bada i fontänen. Dyngrak som han var. Konstant.
Nej, det var en hemsk skitfilm. Bör inte ens funka som skokräm. 
Fast bäst av allt. Tarzan var med. 
Visserligen kanonpackad, men det är sådant man får ta. 
Anita blev plötsligt Jane för mig. 
Ursäkta mig. Jag har feber. 
På riktigt.