Samma visa efter 40 år: Svenskt Bolla Bolla i Afrika!

Jag läser journalisten, Henrik Brandão Jönsson, utmärkta reportage i det senaste numret av tidskriften, Filter. Det handlar om ett svenskt biståndsprojekt i Moçambique som har havererat. Henrik på bild till höger. Genast gör jag kopplingen till Hasse&Tages revy, Glaset i örat, från 1973. Gösta Ekman och Tage Danielssons oslagbara, Bolla Bolla, om den svenska U-landshjälpen för 40 år sedan. På den tiden var den svenska hjälpverksamheten ytterst naiv. Traktorer, harvar, plogar, skördetröskor m m skeppades ner till Afrika. Problemet var att ytterst få afrikaner förstod sig på maskinerna. Någon hjälp fanns inte att få. Andra sidan var maskinkunskaper inte mycket att ha, eftersom det inte fanns något drivmedel. Maskinparken rostade snart sönder i det tropiska klimatet. Det var det här som revynumret, Bolla Bolla, förvandlade på sitt sätt. I dag en klassiker. Mycket roligt och träffsäkert.

Det här är jägmästare Åsa Tham. Hon fick en idé i Moçambique vid Afrikas östkust. I Sverige tar det 70 år för en tall att växa upp. I Moçambique 14 år. Affärsidé! Här skulle odlas tall. Pengar och välstånd hägrade. Snart nog hade Åsa fått med sig Västerås Stift samt otaliga hjälporganisationer världen över. Åtskilliga hundratals miljoner pumpades in i projektet. Byhövdingarna köpes för pengar i utbyte mot mark osv osv. Det fanns bara en allvarlig hake i allt detta. Bybornas odlingsmark för matproduktion förvandlades till tallodlingar. Så man började helt enkelt bränna ner tallbestånden som dessutom inte växte så fort som Åsa tänkt sig. Hela mångmiljonsatsningen slutade med mutor, markrofferi och apartheid, enligt Filter. Med andra ord. Det gick åt helvetet. Hasse&Tages, Bolla Bolla, är efter 40 år fortfarande högaktuell. Fantastiskt.