I dag är det den internationella kvinnodagen. Då är det alltid rätt att lyfta fram min mormor som dog 1976, 94 år gammal.
Den 7 augusti förra sommaren publicerade jag bilderna på min mormor kontra Jane Fonda. Fast ingen kan tro det, så är dessa båda kvinnor när bilderna togs lika gamla, 73 år.
Min koppling väckte med rätta en viss uppmärksamhet. De nytagna bilderna på Jane Fonda publicerades i glassiga Harper`s Bazaar. Bilden på min mormor hänger på min vägg. Bilden längst ner sitter i ett album. Där är mormor ca 60 år gammal.
Jag skrev:
"Två mormödrar. Två helt olika liv. Min mormors kropp, märkt av hårt arbete. Hennes hjärta spred konstant guldflagor över omgivningen.
Jane Fondas kropp, märkt av plastikkirurgens hela arsenal. Hennes guld finns möjligen i tänderna. Vad hennes hjärta innehåller, vet jag inte."
Min mormor var en riktig mormor, men även en kraftfull järnlady som hela byn Rocknö i norra Uppland, lutade sig mot. I sin krafts dagar sydde hon kläderna till folket i byn, förlöste barn och höll öppen rådgivning dygnet runt. Inget var omöjligt för denna unika kvinna. Hon såg lösningar i precis allting.
När jag var en liten söt gosse med öronsprång, stekte hon rödlök och stoppade in i mitt onda öra. Rågmjölsgröt var bra att linda in trilskande knän med eller stoppa in i ena armhålan, för en annan åkomma osv osv.
Det hjälpte. Folk blev friska. Den stekta rödlöken knäckte tex mitt öronsprång. Alltid. Märkligt var det. Undrar just om Jane Fonda växt upp med stekt rödlök i öronen och rågmjölsgröt i ena armhålan? Knappast. Filmstjärnefamilj.
Hollywood har inte stekt lök i öronen.
Jag har tagit upp både gröten och löken med mina läkare.
Fiollådor.
Vad hon hade gillat plastikoperationer?
Gissa.
Vi saknar dig så, mormor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar