

När hon inte vårdar mig på äventyrliga resor jorden runt, har hon årligen hand om ca 2000 patienter i Trollhättan.
I dag dök hon upp i Täppan. Det blev ett kärt möte med kramar, sill och nypotatis.
Senast Åsa räddade mig från undergång var i Peking, Kina. Efter att upptäckt hemliga staden, diverse maffiga palats och torg stora som himlavalvet, brakade jag samman.
Jag fick frossa och hög feber och såg ut som smoggen i Peking. ”Lilla frun” tömde hotellets förråd av täcken, kuddar och Pekings alla filtar.
Ett akut besök på sjukhuset Xie He Yi Yuan som ligger vid tunnelbanestationen Dongdan precis öster om Wangfujing, kändes inte...ja, ni förstår själva.


Åsa burrades mitt i natten. Det tog en hisstur ner några våningar, så stod min ängel i rummet.
-Milde tid! Ska du kvävas, röt Åsa och rensade mig från täcken, kuddar och Pekings alla filtar. AC:n skruvades ner till vinterklimat.
Snart frös jag som jag låg i en grogg till brädden fylld med is. Lösgommen for runt som en Ferarri i truten.
-Du är på väg att få lunginflammation. Vi måste handla snabbt, fortsatte Åsa.
Och drog upp en medicinburk, antibiotika. Här handlade det inte om någon kinesisk medicinkur med nålar och bända människan upp och ner, fram och tillbaka. Även om Kina dånade i natten, så var det västerländska metoder Åsa körde med.
Jag svalde några piller och slocknade. Dr Åsa hade kört mig i botten. Det är jag glad för. Jag blev frisk och slapp Xie He Yi Yuan som ligger vid tunnelbanestationen Dongdan precis öster om Wangfujing. Skönt.
Det blev ett glatt återseende i Täppan!
Nästa gång tar jag med mig Åsa till det inre av Mongoliet. Där lär sur jak mjölk vara en utmaning.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar