Jättesuccé på bloggen: KÄRLEK I LOMMA!

PLATS 1
Bilden av ett kärlekspar i Lomma hamn, är en dundrande succé på min BLOGG. Inlägget som jag gjorde den 28 mars 2009 i vårdagjämningens tecken, är med över 4000 träffar det mest sökta inlägget. Kärlek går tydligen alltid hem. I alla fall i Lomma.
Det visar en rapport från min sajt, BLOGSPOT. Och besökarna kommer från hela världen.
Av över 1000 blogginlägg jag skapat, är kärleken det mest söka blogginläggen.
Tidigare har jag redovisat att människor från 12 (!) nationer har för vana att titta in på bloggen.
Här följer i fallande skala de fem mest sökta inläggen.
PLATS 2
Jag skrev att man gjorde kebab av Barack Obama i ett snabbmatsstånd på Center Syd, ett köpcentrum ca 2 mil norr om Lomma. Inlägget har verkligen gott (förlåt) hem bland mina läsare. Många är tydligen sugen på en kebab av den amerikanska presidenten. Fast jag tror mer på att man tycker det är roligt skrivit, än att det är talibaner inne och läser min blogg.
Fast, vad vet jag?
PLATS 3
I somras tågade mina barnbarn in i Täppan. Det tog inte många minuter förrän ”Farfars Trollebarn”, förvandlat Täppan till ett sjörövarläger. De hade vansinnigt roligt. Jag dök upp som Kapten Blood (Errol Flynn, ni vet).
-Farfar är barnslig, skanderade Trollebarnen och gav mig rött kort.
Jag dröp av med träbenet mellan benen.
Bronsplats. Rena rama skattkistan, i sammanhanget.
PLATS 4
Först den 29 juni tog årets badkruka sitt första morrondopp. Efter det tog jag underbara dopp i badbaljan varje morgon i över 40 dagar på raken. Vi var många som puttrade omkring som små delfiner och njöt av en storslagen svensk sommar i juli månad.
Mina badflickor lärde mig t o m hur jag skulle tvätta mig med en tvål, en sjöfarartvål som tålde saltvatten.
Snacka om salta bönor.
PLATS 5
Mikaels geniala lösning på hur man löser problemen med duvor, genom att placera en helt vanlig plastflaska i boet, är det många som vill läsa om. Av över 1000 välmatade blogginlägg hamnar han på plats nummer fem.
Alla begriper att Mikael är Lommas egen Einstein. Det är egentligen inte så konstigt. Vi är grannar.
På lördag får han bjuda mig på något gott att dricka.
Det ska firas.

Calle Rockbäcks BLOGG erövrar världen!

När jag startade upp bloggen i juli 2008, lästes den endast av de närmast sörjande. Det var kul ändå.
Nu har jag fått läsarstatistik från min sajt, BLOGSPOT, statistik som är 100 procent säker. Den ger mig nästan andtäppa.
Här ovanför kan ni själva ta del av:
TOLV-I-TOPP-LISTAN!
Den visar från vilka länder de kommer från som läser min blogg.
Till och med så långt borta som i Brasilien, har jag alltså läsare. Jag blir både förvånad och stolt.
En bidragande orsak kan faktiskt vara mitt översättningsinstrument som finns längst upp till höger på sidan. Min blogg kan med ett enkelt knapptryck översättas till inte mindre än 37 språk! Testa gärna och översätt den till hindi, rätt kul faktiskt.
Bilden här ovanför visar utbredningen av Calle Rockbäcks BLOGG på världskartan som BLOGSPOT plockat fram . Det är de ilsket gröna fälten som gäller. Det svarta fältet är hemmaplan, Sverige, där man självklart finner de flesta läsarna av min BLOGG.
Det här kan faktiskt bara vara början på en vansinnigt spännande resa.
I helgen träffade jag av en händelse fröken Lee från Peking i Kina. I Lomma, av alla platser på jorden.

Vi sprang på varandra vid Centrumbadets badbrygga i Lomma. Fröken Lee läser till landskapsarkitekt vid Alnarps lantbruksuniversitet sedan en månad tillbaka.
Kanske blir hon min bloggambassadör in till Kinas 1,3 miljarder invånare?
Calle Rockbäcks BLOGG erövrar Kina.
Tja, varför inte.
Har man fått storhetsvansinne så har man.
Fast då får jag väl skaffa mig en rishatt.
HIPP!

Sverige hyllade mördaren: Nobbat frieri slutade med ond bråd död

(Det här är del II. Har ni missat del I, scrolla en bit ner och läs först inlägget om shahen och Hagasessorna.)

Vid årskiftet 1959-1960 genomförde den svenska statsministern Tage Erlander med hustru Aina sin hittills längsta utlandsresa. Den gick till indien, Pakistan och Iran. I Iran hoppades man på att kunna få träffa Shahen och hans nya hustru, familjeflickan Farah Diba med världens mest berömda frisyr.
Det kan också tänkas att man hoppades på att kunna tina upp de frusna relationerna, efter det att landets kung och despot fått nobben på sitt frieri till en av Hagasessorna.
Resan artade sig bra, intrycken överväldigande med udda upplevelser. Det blev t o m en lunch hemma i shahens slottsgemak som avrundning på den långa resan.
Emellertid, Tage hade klarat sig från åka på Delhi belly i Indien. Men i Iran blev det en tur med "Yalla Yalla".

Tage Erlander skriver i 1960-års Dagböcker som nyligen getts ut på Gidlunds förlag:
”Magen har oavbrutet krånglat i dag, så att det har varit mycket pressande att fullfölja programmet med en två timmar lång stående mottagning i en olidlig värme.”
Shahen fick till slut sin hämnd för att Tage nobbat hans frieri till en av de svenska prinsessorna. Den berömda iranska kaviaren sänkte till slut den svenska Statsministern? Yalla Yalla!
Men frosten var tydligen inte helt bruten ändå, så Shahen Reza Pahlavi bjöds för säkerhets skull in på ett officiellt statsbesök till Sverige.
I maj 1960 landade konungarnas konung med sin vackra Farah Diba i Sverige. Och Tage Erlander fick åter ont i magen. Fast denna gång berodde det inte på något lurt med maten.
Shahen som aldrig lämnat sitt land Iran för en sådan vidlyftig resa, vidtog försiktighetsåtgärder. Han rensade i oppositionen som inte fanns men ändå fanns. Fem kommunister avrättades. Tage Erlander avslöjar hemligheten och sin vånda i sin dagbok.
Han fortsätter:
”Vi ska skaka hand med en mördare, firar honom med festbanketter och hyllar honom i tal. Det blir en belastning.”
Tage Erlander gruvade sig storligen. Den socialdemokratiska regeringen beslöt sätta locket på. Det var val till hösten. Morden tystades ner. Den socialdemokratiska regeringen knep käft.
Mördaren Shahen av Persien kom och fick t o m åka i öppen landå genom Stockholm tillsammans med den svenska monarken.
Han fick också en tur till Bofors och titta (beställa?) på kanoner och som grädde på moset tilldelade Sverige denna mördare Serafimerorden.
Det enda smolket i bägaren var att shahen tyckte regeringens bjudmiddag på Stallmästaregården intogs i en simpel lokal.
Det är egentligen inte klok vad ett nobbat frieri kan ställa till det.
I bland skäms man över att vara svensk.

FOTNOT: Källorna är flera, men huvudkällan har varit Tage Erlanders Dagböcker 1959 och 1960 (Gidlunds förlag). Vinjettbilden är hämtat från boken "Tusen och en natt". Det är en illustration.

BLOGGEN AVSLÖJAR: När shahen av Persien friade till Hagasessorna!

Vi låtsas att det är år 1959.
I Teheran sitter shahen Reza Pahlavi av Persien på sin påfågeltron som är sockrad med ädelstenar. Kungen är dyster till sinnet. Inte ens dagens 15 halshuggningar som han beviljat piggar upp. Avelshonan Soraya som han gift sig med 1951, har åkt ut köksvägen. Hon visade sig inte kunna föda honom en tronarvinge. Värdelöst.
Shahen är 40 år gammal och känner att tiden börjar rinna i väg.
-Livet är bra orättvist, tänker han och sliter åt sig en väl tummad tysk veckotidning.
Hans vattniga blick fastnar i ett reportage om något som kallas för Hagasessorna, i ett egendomligt litet land som heter Schweden.
-Vad i...ett helt lager med äkta prinsessor. Praktfulla avelshonor. Dessutom till salu. Det var som...
(texten fortsätter efter bilden)
Han drar i lakejsnöret av tyll. En dov klocka går igång så de jättelika takkronorna i Böhmisk kristall (sipp) klirrar förvånat. Snart kommer en lakej inkrypande på alla fyra.
-Res dig upp din varelse, ryter kungen och pekar på en av sessorna i tidningen.
-Henne vill jag ha. NU!
-Ska ske, min härskare, svarar lakejen och kryper baklänges ut på alla fyra.
(texten fortsätter efter bilden)
Här skulle den här historien kunna ta slut, men det gör den inte.
Lakejen låter beställningen gå uppåt, så att säga. Till slut hamnar den hos Irans (f d Persien) ambassad i Stockholm.
Där skickar man i sin tur en kurir över till Svenska Utrikesdepartementet med en depesch innehållande ett giftermålsanbud (frieri) angående den utpekade Hagasessan.
Utrikesministern Östen Undén får imma på glasögonen, men skyndar i sin tur iväg till konselj på slottet. 
(texten fortsätter efter bilden)
Nu är det lämpligt att vi lägger in vad landets statsminister, Tage Erlander, skriver i sin dagboksnotering från 1959 och som gavs ut förra året av Gidlunds förlag:
”Undén tog efter konseljen upp den persiske shahens giftermålsanbud till en av prinsessorna på Haga! Nej, så klart.”
Shahen av Persien får alltså nobben. Av Tage, han som aldrig avgick.
Tablå.
Prinsessan Birgitta som shahen pekar ut (tippar jag), kan fortsätta lattja med idolen Tumba.
En diplomatisk kris är under uppsegling.
Fortsättning följer.
En annan gång.


SORG
Filmstjärnan Tony Curtis (1925-2010) är död. Han blev 85 år och var en av mina tidiga hjältar i filmens underbara värld. Den som satte sig var Trapets från 1956.
Frid över Tony Curtis minne.

Avundsjuka: Legendarisk tidningschef blev HUMMERFISKARE!

Mannen som står på bilden och viftar med sina humrar (förlåt), heter Torbjörn Håkansson, och är 65 år gammal. I veckan har det nämligen varit premiär för hummerfisket.
Det är en jättesak i hummerbaljan Bohuslän. I Öresund finns ingen hummer, så i Lomma laddas för sillafisket som snart rullar i gång på allvar.
Årets första fångst av hummer i Bohuslän gick för 7300 kr/kg. Det är mer än 6000 spänn mot förra årets rekordpris. Himmel och mums.
Fast det stör inte Torbjörn nämnvärt. Han stoppar själv i sig guldet. Och jag blir avundsjuk.
Jag älskar svensk hummer som jag kokar själv. Den djupfrysta amerikanska varianten som folk stoppar i sig på nyårsaftonen är skit. Förlåt, men det är inte min cup of tea.
Hur som helst så gillar jag att bli avundsjuk på Torbjörn. Vi två kämpar lärde nämligen känna varandra tämligen väl för 33 år sedan (åren går, Torbjörn).

Vi var nämligen med om att dra igång lokalradion i Sverige 1977. Torbjörn var en utmärkt reporter och jag en mindre bra chef. Den kvinnliga fägringen på redaktionen stämplade mig som en hopplös mansgris. Torbjörn log alltid i skägget när en rosenrasande Selma skällde ut mig efter noter. Det var så det gick till under rödstrumpornas tidevarv.
Våra vägar skildes. Jag försvann åt mitt håll och Torbjörn blev en legendarisk chefredaktör för Trollhättans Tidning som han 2004 slog samman med Elfsborgs läns Allehanda i Vänersborg. Succé. Torbjörn hyllades, se bild. Han slog svenskt rekord i att ”sitta längst som chefredaktör”. Ingen ville bära ut honom. Han var för populär. Det är sådana arbetskamrater man måste få vara stolt över.
Nu är han pensionär. Och hummerfiskaren som ler i sitt skägg, när jag pillar med mina sillrumpor hemma i Lomma.
Inte nog med denna förnedring. Titta på bilen av Torbjörn och mig från 1977. Torbjörn ser (nästan) på pricken lika dan ut i dag. Själv påminner jag om en gråmulen dag.
Avundsjuka, var ordet.

ATT NOTERA:
Kolla in Torbjörns och mina glasögonbågar modell 1970-tal. De är högsta mode i dag. Aldrig jag skulle ta på mig dylika bågar igen.
BASTA!

Så här ser den ut. Årets julklappsbok som drar ner byxorna på kungen!

Den 4 november släpps boken som drar ner byxorna på den svenska monarken. Projektet har varit ytters hemligt. Tacka tusan för det. Uppdraget som skrivarteamet fick av förlaget Lind & Co, var minst sagt känsligt. Det löd på ett ungefär:
-Skriv en bok om Carl XVI Gustaf som inte är skriven. Skriv sanningen om hans liv.
Efter två och ett halvt år av gedigen grävande journalistik, är nu boken på väg ut till allmänheten. Då ska ni veta att det inte är några vanliga ”Kungareportrar” som kastade sig in i det minst sagt svåra arbetet.
Thomas Sjöberg är en driven journalist med flera uppmärksammade bokprojekt bakom sig, inte minst väckte boken om Kamprad stor uppmärksamhet.
Deanne Rauscher bok om Geijeraffären som kom ut 2004 fick ett stort genomslag.
Tove Meyer är en driven researcher. Slår man samman Rauscher/Meyer närmar man sig verklighetens Lisbeth Salander.
De har nu vänt på precis alla stenar som finns att vända på. Deanne Rauscher har haft som huvuduppgift att kartlägga de okända sidorna av kungens privatliv.
Till tidskriften Filter säger Thomas Sjöberg:
-Hon har tagit sig längre än någon annan människa skulle klara av.
Ingen ska tro att det varit ett lätt arbete. Marken som författarteamet trampat på är minerad.
Det finns, enligt Filter, fem cirklar kring kungen.
I den yttersta hittar vi städerskor, gamla skolkamrater osv. I nästa steg finner vi livvakter och adjutanter och sedan vidare till kompisar. Cirkeln närmast, nästan, monarken består av det s k ”järngänget”. Och närmast närmast kungen finner vi ”De tre musketörerna”. Här råder absolut tystnad om kungens handel och vandel, festande osv.
Det här är alltså ingen fjäskande bok om kungen. Den motvillige monarken som boken heter, alltså Carl XVI Gustaf, har avböjt att ställa upp.
-Man vet att han aldrig hade kommenterat våra uppgifter. Han hade rest sig upp och lämnat rummet efter fem minuter, säger Thomas Sjöberg till tidskriften Filter.
Räkna med bokhetta i julhandeln.
Om nu inte hovet lyckas stoppa boken. Det finns krafter som jobbar på det.

På fredag får du TVÅ dödskallar när du handlar

En dödskalle som godis. De flesta av oss har både sett och smakat på dödskallen. Om inte annat låter vi våra barn tugga på skallen för glatta livet.
Nu får den symbolisera 50-öringens färd till de sälla jaktmarkerna. På fredag finns nämligen inte 50-öringen längre. Den ligger nu i sina sista dödsryckningar.

Jag tog en av dess skälvande 50-öringar och knallade till byns sista kiosk. Min mormor berättade för mig när hon köpte 1-öres kola hos handlaren. Själv minns jag när kolan kostade 5 öre styck.
Mitt uppdrag tydligt:
Vad hade kiosken i dag att erbjuda mig för en ynka 50-öring?
-Det här, sa den unga flickan i kiosken och tog fram en dödskalle, seg och fastnade i de risiga tänderna, men ändå.
Det var alltså var jag fick, en stycken dödskalle, varken mer eller mindre. En riktigt seg Gubbe.
Det kanske är lika så bra att den lilla pengen som på fredag inte ens är värt ett öre, får sluta sina dagar.
Fast glöm inte göra dig av med dina 50-öringar före fredagen. För då får du inte ens en dödskalle.
-Så är det, fortsätter flickan i kiosken och tillägger:
-Då får du två dödskallar för 1 krona, alltså myntet.
HIPP!