Skräpnytt från Lomma: Konsten klippa en paradisbuske

De senaste åren har all ork och kraft sinat från min vackra kropp. 
För inte alls länge sedan var det lustfyllt klippa häckar och buskar. 
Det fanns en poäng med den klippkonsten. Resultatet syntes genast. Täppan såg vårdad ut. 
Och så berömmet från förbipasserande medborgare och grannfrun Boel: 
”Oj, så fint. Nu kan man rakt av se hur du ser ut. Bättre än jag trodde.” 
Jag sträckte alltid lite extra på mig. 
Svamlade om erfarenhet av de djupa skogarna i norra Uppland. Vad nu dessa trollskogar hade med saken att göra. 
I år. 
Och förra året. 
Samt några år till har jag fått vika ner mig. 
Slutklippt. 
Alldeles för mycket kortslutning i Rockbäck. 
In rider i stället Storsonen med en stridshäst från medeltiden. Med elegans värd en riddare svingas häcksaxen. 
Jag kunde stillsamt dra mig under parasollen och läsa om Karl XII drabanter. 
Paradisbusken som tidigare var full av blomster, till stor glädje för humlor och bin. Jodå, jag skrev även om denna stund av lycka på bloggen. 
Paradisbusken vårdas nämligen ömt. 
Tills Storsonen kom farande på en frustande stridshäst. 
”Klippas och fönas”, skrek han blodröd av upphetsning. 
”Japp,” vrålade jag tillbaka.
 Switch och swoops, så var det i gång. 
Storsonen gick loss på Paradiset som den värste Djingis Kahn. 
Ni som hängt med hit i texten är värd all beundran. För ni har precis läst om något som egentligen är just ingenting. 
Jo, konsten klippa och föna en Paradisbuske. 
Det blev i alla fall någonting om ingenting.

Calle Rockbäck kåserar om det obegripliga utan begripa något alls

Längst upp till vänster på löpsedeln har jag lagt in en en muslimsk man som studerar Koranen. Han lever tänk-och klädmässigt kvar på medeltiden. 
Bilden på den vackra muslimska kvinnan, har jag gett ett avsevärt större utrymme. Hon bär modern muslimsk fashion av bästa snitt. 
Det skiljer mer än 1000 år mellan bilderna. Det obegripliga är att båda bilderna är från vår moderna värld. Kunde varit tagna med några minuters mellanrum. 
Det är det som gör allt begripligt obegripligt. Det finns bara ett aber med den vackra muslimska kvinnan. 
Visar hon för mycket hud? 
Delar av armarna och händerna syns på bilden.
Det här kan trigga den gamle koranmannen så till den milda grad, att Viagra blir helt onödigt. Han kan nämligen bli så fullständigt till sig, i sina vida haremsbyxor som ska föda fram näste profet, att han tappar tråden helt i den helga skiften. 
Mannen med den turban liknande huvudbonaden, vet med andra ord inte längre vart han ska ta vägen med sina vida byxor som ska föda fram profeten, men som nu också står rakt ut som en strut. 
Det är nu som jag inte begriper något alls av det helt obegripliga. 
Däremot begriper jag hur vackra muslimska kvinnor det finns i modern fashion.