Det senaste året har
varit fruktansvärt. Nära och kära, vänner och bekanta har gått
in i den eviga vilan.
Alldeles för många Lommabor.
Det gör ont.
Vissa nådde en aktningsvärd ålder.
Andra inte.
I min närhet dog
mången fina människor.
Vi har skrattat tillsammans.
Berättat glada
historier.
Fina medmänniskor.
Livet från den ljusa sidan.
Plötsligt kom mörkret med
den sista hållplatsen, för vänta in döden som trasiga människor
i hemmet eller på hospis. Allt hopp farit sin väg.
Cancern tog/tar liv.
Hjärtat kunde också
plötsligt sluta slå. Bara som så, liksom. Döden annonserar sällan
sin ankomst.
Jag saknar er alla.
"Inte ens en grå
liten fågel
som sjunger på grönan kvist
det finns på den andra
sidan
och det tycker jag nog blir trist.”
(Nils Ferlin)
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar