Varje vecka går ca 2000 svenskar i pension. Många har under hela sitt liv haft monotona jobb. Tunga arbetsdagar vid en och samma maskin som till exempel bockat en plåtbit i varje hörn. Andra har suttit på ett sömnigt kontor och vänt papper tills datoriseringen kom. Då vände man papper med hjälp av den moderna tekniken.
Andra har fått resa mycket som montörer.
Jobbvarianterna otaliga.
De flesta ser fram mot pensioneringen.
Få bestämma sin dag helt själv.
Om alla dessa kämpar som får hjulen att snurra i Sverige skrivs det sällan någon om. Jo, om de fastnar i kön till ett äldreboende.
Sedan finns det de som ska/blir pensionerar som rasar. Blir nästan på galna över uppnått pensionsåldern.
Det rör sig inte ens om en promille av befolkningen.
Ändå lyckas de skapa jätterubriker som alla handlar om hur arga de är över att inte få arbeta längre.
TV-kändisarna som blivit bortskämda med att dagligen få glassa i TV-rutan. En form av narcissism som faktisk väldigt många har drag av, inte minst jag själv.
Nu senast har vi haft två berömda fall.
Mr Rapport, Claes Elfsberg, ska fylla 68 år, som kämpar med näbbar och klor, för hålla sig kvar i rampljuset.
Marianne Rundström, 67 i januari 2018, som till och med skrivit en bok om sin kamp för att få sitta kvar i rampljuset.
Nu blev det inte så.
Arg som ett bi, sa hon upp sig själv.
Och rasade, naturligtvis.
TV-kändisarna är alltså pensionärernas gnällspikar.
De flesta är som jag.
Väldigt nöjda med att få vila ut i en hängmatta i Mexico.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar