Jag körde Tour de France med skruttig bil

Det här var på den tiden då barnen började bli vuxna. Sommarens semester skulle fyllas med äventyr, långt före alla äventyrsland poppat upp. 
Det här var alltså på den tiden en pappa själv fick leta upp äventyret. För min del bar det av med familjen söder ut. 
I södra Frankrike klappade bilskrället samman. Även det ett äventyr. 
En vänlig fransk bilmekaniker ordnade en annorlunda fransk biff. Vi körde vidare. 
Ett av målen var Albertville, vid foten av Europas högsta berg, Mont-Blanc. 
Albertville skulle arrangera vinter-OS. Gossarna tyckte det var spännande. Pappan slog knut på sig själv. 
Tänk att få komma till ett blivande vinter-OS stad mitt i stekheta sommaren? 
En annan varm sommar kördes Vasaloppet. Baklänges. Start i Mora. Målgång Sälen. Barnen jublade. Mamman tyckte det var barnsligt. 
Rutin fanns, således, för ett större äventyr än så.
I Albertville bestämde nämligen pappan (jag), att köra upp till Charmonix, startpunkten för bergsklättrare till toppen av Mont Blanc, 4810 m. 
Barnen snart vuxna jublade, medan mamman morrade: 
”Med den skruttiga bilen.” 
Därför, kära vänner, sitter jag klistrad vid dagens etapp 19 i Tour de France. 
Cyklisterna kör nämligen samma väg uppför Mont Blanc som familjen Rockbäck gjorde med sitt bilskrälle. 
Det gick bra då. 
Inte ens en kokning. 
Hoppas det går lika bra för dagens cyklister. 
Utan en skruttig bil. 
FOTNOT. På löpet dagens häftigaste stigning. Bilden av den pajade bilen i Frankrike.Här nedanför dagens etapp i Tour de France.