I julklapp för 60 år sedan, fick jag som liten trivsam gosse mina första historiska bitar Lego. Bilden till vänster här ovanför.
Julen som vi precis lämnat bakom oss, fick vårt trivsamma barnbarn, Gabriel, 10 år, ett elektriskt tåg.
I Lego!
Mina Legobitar var helt värdelösa. De gick inte ens att fästa samman. Allt rasade sönder och samman. Hela tiden. Jag har kvar eländet.
Gabriels magiska Legotåg 60 år senare, är en avancerad historia att bygga samman. Det krävs nästan examen från KTH.
Ta bara att få till motorn.
Jag får klåda, medan Gabriel med säker hand, tränad blick och efter de invecklade ritningarna får alla bitarna på plats.
Kontakt i väggurtaget.
El-kraft.
BRUM-BRUM!
Låter t o m som ett tåg.
Och så bär det i väg runt staden som byggts upp under lång tid med tusentals bitar, fönster, dörrar, bilar, bussar, cyklande medborgare osv.
Där rök mamma och pappas matsalsbord, men så har Gabriels Lego City t o m egen pizzeria.
När jag ser allt detta blir jag nästan gråtfärdig av lycka. Gabriel har 60 år senare lyckats med, vad jag misslyckades med.
Men så hade jag inga Legobitar som brummade.
Nu kör vi och lastar ägg till påsk.
TUFF-TUFF!
BRUM-BRUM!
tisdag 7 januari 2014
Julen slut! Tid för lek med Legobitar som BRUMMAR!
Etiketter:
bygga,
elektriskt tåg,
julen slut,
julklapp,
KTH,
lego,
Legotåg,
leka,
stad
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar