
I dag står stationshuset tomt och öde. Nerlagt sedan många år. Banverket vill nu riva min ”Grisastation”.
Nostalgin klampar omkring i ens bröstkorg. Ögonen slutar blinka. Vill ta in alla gistna brädlappar. Öronen spetsas. Lyssnar på tystnaden.
Den annars så karakteristiska järnvägslukten: en blandning av tågskenor och läderväskor och fuktiga människokroppar, har ersatts av, ja, vadå?
Det är sådana bilder som gör ont.

När jag efter diverse tågbyten kom fram, tog jag en taxi hem till bostaden. Taxichauffören slet tag i resväskan.
-Det var en tung rackare, sa han.
-Ja, det är en halv styckad julgris, svarade jag.
Och så skrattade vi gott.
-Skämtare där, sa till slut taxichauffören som för övrigt hette Åke.
Det är sådana minnen som gör gott.
Det gör också den märkliga vägskylten här nedanför:
Varning för lågt flygande flygplan.
Jag fann den några kilometer från den dödsdömda järnvägsstationen.
Det är sådana bilder som gör en glad.


Det kanske rent utav är din egen hoj?
I så fall hör av dig till mig.
I natt var nämligen cykeltjuven framme i Lomma. Han stal vännen Peters damcykel. I stället dumpade han cykeln på bilden. Den fräcke fan bytte helt enkelt ut cyklarna.
Stöld på stöld.
Vet du vem som äger cykeln på bilden?
Maila mig: callerockback@rocketmail.com
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar