Mina minnen av fartygsdop, är de spektakulära tillställningarna för 40 år sedan, när supertankers sjösattes på de svenska varven. Det var ingen måtta på grannlåten.Champagneflaskor krossades. Folket hurrade. Mistluren tjöt. Överspel.
I dag var jag med om det moderna dopet i Lomma hamn. Caroline och Mikael döpte sitt nya storslagna segeltyg till Mathilda.
Champagneflaskan miljövänlig. En symbolisk handling. Folket HURRADE. Små goda snittar. Champagne i glasen. Jag fläckade ner skjortan, alltså precis som det ska vara.
Det fina med den här familjen, är att de inte är några bryggseglare. Varje sommar kastar de loss i veckovis för äventyr på de sju haven.Jag gillar när jag möter Mikael efter dessa spännande seglatser. Hans hud i ansiktet är läderbrunt. Tänderna benvita. Skäggstubben nästan på vidbränd. Denna forskarhjärna ler av långseglarens friskhet, som får en annan att skämmas. Batterierna laddade med havssalt. Mina för alltid tömda, så känns det.
Nu har man en klart större båt, Mathilda, en riktig vacker snäcka och sjöjungfru.
Jag undrar vart det bär av i sommar?
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar