
I sitt tal betonade Kennedy USA:s strävan att skapa säkerhet åt Västberlin. Sovjetunionens järnridå var ett reellt hot mot den fria världen. Folkhavet jublade. Då klämde John F Kennedy till med några ord som blivit en klassiker i dag:
-Ich bin ein Berliner.

-Ich bin ein Berliner.
Många i den väldiga publiken på några hundratusen människor började gapskratta. En tidigare tysk kollega som fanns i publiken, berättade för mig om muntrationerna som ”Ich bin ein Berliner” lockade fram.
I Berlin är en Berliner en typ av sockerbulle med sylt i. Många humoristiska berlinare tolkade det som att den amerikanska presidenten sa:
-Jag är en sockerbulle.

Bullen Berliner visade sig vara lätt att få tag på. Den är omåttligt populär, inte minst efter presidentens tal för 47 år sedan.
Jag bet och mumsade. Den smakade som en svensk sockerbulle. Fast sylten inuti var en nyhet för mig. Jag fick ta hjälp av vävlagare Kock, tysk till börden.
Herr Kock bet och mumsade.
-Plommon, sa Kock. Kan vara uppblandat med jordgubb-eller hallonsylt. Jag är osäker.
-Jag med, svarade jag.
Vi knäckte aldrig nöten som var sylten.
Är det någon som vet?
Undra för övrigt om det var någon som bjöd John F Kennedy på en Berliner efter talet. Det var nog ingen som vågade.

Analys Wikipedia:
Har en snårig förklaring och menar att formuleringen "Ich bin ein Berliner" är i själva verket både grammatiskt och kontextuellt korrekt förklaring.
Jag har betonat hur berlinarna på plats uppfattade Kennedys formulering. Ja, som en språklig groda i det lokala språkbruket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar