När Monica ”mördade” min jultomte

Det var en gång (alla sagor ska börja så) för länge sedan, närmare bestämt julen 1951. Jag var ett litet gossebarn på fem år. För mig var tomten lika verklig som mina leksaksbilar. Eftersom de var på riktigt, så fanns självklart också tomten.
Inför varje jul darrade jag av upphetsning. De vuxna åt så de sprack, medan jag satt stilla i ett hörn och stirrade förhäxat på DÖRREN.
-DUNK! DUNK!
Tomten dunkade alltid. Det tyckte jag mycket om. Jag rös av spänning. (texten fortsätter efter bilden)
Den här julen var inte som andra jular, för in kom TVÅ tomtar. Det tyckte jag var konstigt. Fanns det verkligen TVÅ tomtar?
-Finns det några snälla barn här, sa den ena tomten med en pipig hes röst, hur det nu kunde låta.
-HO-HO, sa den andra tomten med en pipigare röst, nästan i falsett.
-Ja, svarade jag blygt, men nästan inte alls rädd. För det var något lurt med tomtarna.
Kusin Allan, några år äldre, försvann skrattande som en vette in i ett annat rum. (texten fortsätter efter bilden)
Plötsligt åkte tomtens mask på sniskan, men bara för en kort stund. Det räckte, för jag såg vad jag såg.
-Masken, tjöt den andra tomten och jag såg alldeles för mycket som var hälsosamt för en liten femåring.
Tomtarna var min kusin Monica, 11 år, och hennes väninna Siv. Min värld rasade samman, men jag höll masken(hipp-hupp!). Plötsligt upptäckte jag, att jag inte längre var rädd för att ta tomten i handen och tacka för julklapparna.
I veckan kom Monica hem till mig i Lomma. Alltså julveckan 2010. Det blev till ett kärt möte, Nu 59 år senare, avslöjade jag för henne att det var hon som ”mördade” jultomten för mig.
-Nej, vad säger du, tjoade Monica och så skrattade vi och kramades, så som man bara gör i Tomteboland.
Därmed var sagan slut.
Nästa år ska jag berätta om en kung som fick kaffeflickor i julklapp.
GOD JUL, på er alla. Bättre än så här blir det inte.


EFTERLYSNING
Siv Hansson hette alltså den andra flickan i julsagan. Vart tog livet vägen med henne? Ja, det vet vi inte i dag. Siv växte upp på Bulltofta i Malmö. Flyttade sedan uppåt landet. Vart vet vi inte. Kanske du vet. Kanske du vet någon som vet. Jag blir glad över minsta lilla bit i sökningen efter Siv Hansson. Vet du något? Hör av dig till mig.