Årets julsnaps stoppad i hela världen!

Den danska julsnapsen, Aalborgs Jule Akvavit, som blivit en storsäljare har stoppats i både Danmark, Sverige, Tyskland. Ja, i hela världen där den säljs. Årets danska julesnaps är alltså indragen av tillverkarna Pernod Ricard i Danmark.
Orsaken kan tyckas korkad, för det handlar om korken. Färgämnet i årets kork kan påverka innehållet, alltså själva spriten.
Folk må bli glada och bakfulla av spriten, men inte av själva korken, tycks företaget ha resonerad och drar in 2010-års julesnaps.
Snapsen är något av julbordets Rolls Royce med sina mäktiga 47 procent. Det är en kraftig kryddig rackarrökare som lätt sköljer ner både sillen och skinkan. Det är faktiskt mångas favoritsnaps på julbordet, även min.
Årets jul blir alltså dyster.
Detta drabbar även samlarna. Det är många som spar på den unika flaskan. Förr blev det ny design till varje jul, men sedan multikoncernen Pernod Ricard tog över gäller varannan jul. Det har alltså börjat gå utför med den danska julesnapsen.
I Danmark släpptes först snapsen, men drogs sedan in. Nu lovar man alla pengarna tillbaka som redan köpt en flaska Det om något visar hur allvarlig man ser på korkproblemet.
Det får bli Skåne till julbordet. Dessutom har den flaskan en vanlig skruvanordning. Det känns tryggt och bra.
Skål!

LÄS MERA OM SNAPSEN:
Vårt eget kära Systembolag bekräftar korkproblematiken för mig. Julesnapsen är indragen. Fast i Sverige hade det inte hjälp mycket om den gått fri. Aalborgs Jule Akvavait 2010 blev nämligen inte godkänd av Systembolaget som julsnaps i årets sortiment av julsnapsar i Sverige. Den höll smakmässigt inte måttet. Snacka om totalfiasko för Pernod Ricard.

Resebrev-Hollywood

”Sista hela dagen i USA.
Dagen började i San Bernardino, cirka 1,5 timmas resa från Los Angeles.
Vi drog från gardinerna och solen strålade på bergstopparna runt omkring. Mycket vackert. Hotellet erbjöd muffins och donats till frukost men också mycket mer så vi var mätta när vi drog iväg. Tilläggas kan att vi hoppade muffinsen denna morgon.
På nyheterna hade de talat om en död i morgontrafiken in till LA så vi tog det lugnt, även om man måste försöka hålla trafikrytmen.
Inne i stan kör de lugnt, eftersom det är fyrvägsstopp i nästan varje korsning men det har blivit betydligt tuffare trafikrytm nu än när vi var här för 16 år sedan. Ligger man i 70 miles/h, cirka 110 som är topphastigheten blir man ständigt omkörd. Det hände nästan aldrig vid vårt förra besöket.
Polisen, som fanns överallt tidigare, är som bortblåst, utom när VI gör småfel och blir stoppade två gånger.
Idag skulle vi bara åka omkring och kolla det som måste kollas när man är här.
Vi styrde kosan mot Hollywood Boulevard som vid förra besöket var en glamorös gata med mängder av turister som strosade omkring och tittade på alla stjärnorna i trottoaren med namn på hundratals filmstjärnor. Ungefär som Storgatan i Trollhättan men 100 gånger fler.
Vad har hänt med denna paradgata??
Vi såg inga turister. Däremot såg vi många uteliggare som gick med hela sitt bohag i en kundvagn och plockade det dom hittade. Många lokaler var tomma och fönster var krossade och fasttejpade för att inte falla i bitar. Skräp och skit överallt. Man vill gråta med tanke på hur det en gång var. Nu fanns det även stripschower, som vi inte besökte. Åkte även på Sunset Blvd men fick inga bestående intryck.
Ett måste är också ett besök i Beverly Hills. Danderyd gånger 50. Jättehus med stora järngrindar och stora skyltar om vilket bolag som vaktar "stugan". Hur roligt är det? Vi såg inte en människa, trots att vi körde omkring en lång stund. Hur roligt har de egentligen. Det är bara att se på serien Hollywoodfruar. Nej, vi föredrar Trollhättan och Hunnebostrand i Bouslän.
Det finns många platser i USA som vi kunde tänka oss att bo i men inte LA. Det är en stad man bara besöker.
I morgon bär det av hemåt. Till snöiga Sweden men även det känns bra. Tripmätaren på bilen står på 340 mil. Vi kunde lika gärna ha åkt Kiruna tur och retur plus en tur till Malmö. Hyr man bil här så får man köra så mycket man vill till samma pris och bensinen kostar under 6 kronor. När gjorde bensinen senast det i Sverige?”

(Jag vill tacka Roland och Ami för en spännande och annorlunda inblick i USA. Nu får ni hem och skotta snö i Trollhättan. Och äta riktiga frukostar.)

Resebrev-Los Angeles, USA

Sov över i Los Angeles. Det sämsta motellet som vi bott på.
Frukosten bestod av kaffe och en muffins. Det blir man inte mätt på. Dammråttorna dansade på golvet och på möblerna. Inte så roligt.
När vi skulle checka ut fick vi ropa högt och då kom en kille fram i bara kalsongerna och ursäktade sig att han låg och sov bakom receptionen.
Allt är stort i staterna. Även avstånden.
Idag skulle vi besöka en Outlet som vi hittade på kartan och konstaterade att det låg en bit utanför stan. När vi kom fram stod mätaren på 15 svenska mil.
Outleten låg mitt i öknen. Ingen bebyggelse runt omkring.
När vi närmade oss målet sa vi att här kan det ju inte finnas så många kunder, men ack vad vi bedrog oss. Det var ju Thanksgivinghelgen då alla är lediga.
Outletten var Ullared gånger tio.
Parkeringsplatsen 10 gånger Heden i Göteborg.
Alla platser var upptagna klockan 12 på dan. Ett hundratal fordon cirklade runt för att hitta någon som skulle ge sig av.
Efter en halvtimma hittar vi äntligen en plats.
Här fanns allt. Mest kvalitetskläder. En del billigt. 50 procent plus 20 procents rabatt på det i vissa butiker. Lewis jeans för 130 kronor. Annat var svindyrt.
Jag blev förtjust i ett par stickade fingervantar på Burberry. När jag tittade på prislappen försvann intresset. De var nedsatta från 1100 kronor till 107 dollar vilket är cirka 750 kronor. Jag undrar hur många de sålde idag.
Vad som slog oss var att cirka hälften av alla besökare var japaner och kineser. Helt ofattbart.

Att köra bil i USA när det är mörkt är pest. Inga gatuljus. Så vi bestämde oss för att åka vid tretiden från outleten. Solen går ner här 16.30.
Vad vi inte tänkte på var att alla miljoner Thanksgivingfirare skulle hem på söndag eftermiddag. Tror ni att det blev trångt, trots ett otaligt antal filer.
Därför satte vi på vår GPS och letade boende efter en timmas körning.
Hittade ett mycket bra Best Western hotell i San Bernardino. Bra priser på hotell utanför stan. Mindre än hälften mot Sverige.
Pensionärer är uppskattade på ett helt annat sätt än i Sverige. Man säger bara "Senior citizens" så drar de av 10 procent på priset.
Tyvärr har jag aldrig behövt visa legg på att jag är pensionär.
I morgon gör vi sista hela dagen i Los Angeles.
Sunset- och Hollywood boulevard måste vi besöka. Sedan får vi se vad som händer. Det är svårt att minutplanera p g a trafiken och alla felkörningar.

Historien om leopardpälsen

Jag satt och bläddrade i dagens Expressen/Kvp/GT. På sidan 20 vill tidningen att jag ska bli en cool katt i vinter. Det visar sig att det senaste modet är leopardtrenden. Alla kvinnor uppmanas att bära leopardmönstrat i vinter.
Grejen är den att allt är kattskit. Den äkta varan är förbjuden. Nu är det syntetiska förfalskningar för några hundralappar upp till någon tusenlapp. Det tackar vi för, inte minst leoparden som är ett härligt kattdjur.
Jag ger er storyn som Expressen/Kvp/GT missade:
Allt började med Jackie Kennedy som var gift med den amerikanska presidenten John Kennedy för 50 år sedan. Jackie blev trendsättare för alla världens kvinnor.
Hon köpte årligen kläder och annat kvinnobjäfs för över miljonen. Det var ett ofantligt belopp, 10-15 miljoner i dagens penningvärde.
"Jackie look" skapades av designern Oleg Cassini. En dag föreslog han en päls av leopard. På den tiden var det helt ok att bära äkta pälsar av ozelot och andra exotiska djur.
Jackie tände på leopardförslaget.
Givetvis blev Jackie Kennedys päls en världssuccé. Män som ägde feta plånböcker fick snart en magrare plånbok. Det sköts och jagades leoparder för brinnande livet. Snart fanns det allt möjligt att köpa i äkta vara, pälsar, handväskor, strumpor, byxor m m.
Över 250 000 leoparder strök snabbt med. Detta läckra kattdjur var på väg att utrotas.
Då slog världen till bromsen.
Därför får kvinnorna i dag bära kattskit i stället för äkta vara.
Vi män är i alla fall glada.
Och leoparden.

Lomma i topp-har Skånes högsta julgran!

För ett par veckor sedan skrev jag om Lommas nya landmärke. Det var mastkranen som påminde om en jättefågel från dinosauriernas tid. Jag passade också på att föreslå en toppk(g)ran till julen.
Vännen Pelle, bloggens egen Kapten Kidd, kunde väl se till och pynta rovfågeln?
När jag i dag tog en liten runda i småbåtshamnen med vovven, fanns julgranen på plats med julgransbelysning och allt i toppen på mastkranen.
Jag är rätt säker på att det är Kapten Kidd med sina små vättar som slagit till.
Skånes högst belägna julgran kommer att lysa upp vinternattens mörker ända till julaftonen. Sjöfolket ute till havs kan sjunga ”Räven raskar över isen”.
Lommabuktens Seglarklubb står för fiolerna.
Trevligt värre, men det ska bli spännande och se om granen klarar av en rejäl vinterstorm.

Resebrev: Laguna Beach, Kalifornien, USA-THE GREETER!

"Fredag eftermiddag.
I Vilhelm Mobergs fotspår. Och The Greeter (Hälsaren-se vinjettbilden).
Under den första veckan stannade vi till i Carmel och övernattade. Där satt Moberg för 60 år sedan och skrev sina två första böcker i utvandrarserien, Utvandrarna och Invandrarna.
I dag skall vi övernatta i Laguna Beach. Där skrev Moberg Sista brevet till Sverige och Min stund på Jorden, som handlar om Albert Carlsson som sitter här på ett hotellrum och längtar hem men det gör inte vi. Lustigt sammanträffande i alla fall.
I Laguna Beach är det idag sensommar. Strandpromenaden är full av människor som leker, spelar fotboll, äter och solar plus att en del badar fötterna i Stilla Oceanen. Lite för kallt att bada helt.
Laguna Beach är också känt för "The Greeter", Hälsaren (vinjettbilden). Det var en man som under 30 år stod vid genomfartsleden som är Highway One söderöver, och vinkade åt alla bilister som passerade. Ett unikt nöje kan tyckas men det var hans liv. Han kände sig lycklig när dagen var slut och han hade vinkat och några tusentals förbipasserande.
När han dog gjorde den danske skulptören Eilert Larsen, som bodde här, en träskulptur, ca 2,5 meter hög, av Hälsaren för att hylla hans minne. Den placerades vid Highway One vid en park.
Jag blev alldeles kall när vi kom in i staden och Hälsaren var borta. Hade träskulpturen ruttnat och blivit kastad på tippen, tänkte jag.
Sagt och gjort. När vi tog in på hotellet frågade jag killen vid disken om han visste något.
Konstig att du ställer den frågan, sa han. Min svärfar var här och ställde samma fråga men jag vet inte.
När vi promenerade ner till centrum gick jag in i en klädaffär där det stod en äldre man som jag tyckte borde veta.
Vart har Hälsarstatyn tagit vägen, frågade jag.
Han är flyttad och står där nu, sa han och visade med handen. Visst, där stod han och det kändes skönt att han inte låg på tippen.
Tänk att viga sitt liv åt att vara trevlig, vifta med armen och le hjärtligt. Vem skulle ställa upp på det idag?
För att återknyta till Moberg så förstår jag att han tycket om Laguna Beach. Staden påminner mycket om Carmel med många gallerier och små fina bostadshus.
I morgon bär det av norrut igen. Nu skall vi göra Los Angeles. Det är lördag och förhoppningsvis inte så mycket trafik.
Det är jobbigt att köra på motorvägen med 8 körfält och trafiken går fram i cirka 100 km/h. Kommer man längst till höger och det står det "only right turn" och då är det bara att svänga av för det är så trångt att det inte går att byta fil. Ta av vid nästa mot och ta det från början.
Trots detta så har vi det jättebra.
Hälsningar
Roland o Ann-Marie"

Kattuppror i Lomma: "Ta hand om era katter!"

Aldrig tidigare har jag upplevt så många hemlösa katter i Lomma som nu. Katterna har helt enkelt kastats ut från den goa stugvärmen till vinterkylan som nu tar deras liv.
Nu har emellertid bostadsrättsföreningen Ankaret nere i hamnen i Lomma satt ner foten. Styrelsen har gått ut till de boende med en efterlysning.
"Om inte någon tar hand om katterna kommer dessa att infångas!", heter det något kryptiskt.
I min egen bostadsrättsförening, Skrattmåsen, sprang jag i dag på vår egen Catwomen (jag låter henne vara anonym).
-Jag kommer precis från djursjukhuset. Jag har varit där och lämnat en katt. Vad är det för människor som bara slänger ut sina katter? Fruktansvärt. Katterna kommer att dö i kylan, säger Catwomen till mig upprört.
Ett kattuppror rasar i Lomma. Det är helt rätt. Något måste göras åt katterna. Ägarna håller sig garanterat undan, säkert som Amen i kyrkan.

Kom i natt: Resebrev från Queen Mary!

Hej!
Historiens vingslag vilar över vårt boende i natt.
Vi tröttnade lite på öknen och vek av mot Los Angeles i stället för att åka söderut mot Yuma vid gränsen till Mexico.
I natt har vi tagit in på Queen Mary, som när den byggdes 1936 var världens största passagerarfartyg. Under kriget transporterade hon soldater bl a till ökenkriget i Afrika.
Ett magnifikt fartyg som nu ligger i hamnen i Long Beach, strax söder om Los Angeles, som hotell sedan 1967.
Vi har en ganska rymlig hytt till ett hyfsat pris. Internetanslutning i varje hytt, så därför kan jag skicka detta mejl.
Idag är det Thanksgivingday, som är den största helgdagen tillsammans med juldagen och påsk. Nästan allt var stängt.
I morgon bär det av söderut mot Laguna Beach, där Vilhelm Moberg satt och fullbordade utvandrarserien med boken "Sista brevet hem".
Det är en fin liten by vid havet. För att nämna oväsentligheter så bor Kjell Lönnås svägerska där men henne skall vi inte besöka. Kjell har haft sin kör i Laguna Beach många gånger och han är lika välkänd där som hemma.
Vi bodde där på vår senaste resa och planerar att bo där imorgon natt men man vet aldrig. Vi är öppna för allt. Kanske blir det tillbaka till Los Angeles.
Nu har äntligen GPS-en börjat fungera och det underlättar när det finns 27 motorvägar i stan och 10 miljoner bilar.
Hälsningar
Roland o Ann-Marie

I dag stoppar USA i sig över 45 miljoner kalkoner

Thanksgivning.
Det är i dag.
Bara i USA. Den STORA kalkondagen. Familjerna samlas och äter kalkon-mer än 45 miljoner stycken fåglar går åt.
I Sverige bryr vi oss inte. Kalkon äter vi med förtjusning ändå. När som helst.
I dag delas i stället Det Stora Journalistpriset ut.
Min favorit till Årets avslöjare heter Janne Josefsson. Han är nominerad för jobbet med den stora muthärvan i Göteborg. En makalös story som vi långt ifrån sett slutet på.
Janne Josefsson har fått priset förr. Två gånger. Unikt.
Han är verkligen ingen kalkon. Det får andra står för.
Du kan följa prisutdelningen HÄR!

HET RAPPORT: Snö i Lomma-och i öknen!

”Hej!
Vi hade tänkt oss varmt och skönt väder men idag var det annorlunda. När vi åkte från Barstow, Californien, till Las Vegas, Nevada, och passerade genom Mojaveöknen föll plötsligt temperaturen till under noll och det var snöstorm inom fem minuter. Det såg lite lustigt ut med vita kaktusar.
Folk stannade sina bilar och hoppade ur och gjorde snöbollar och fotograferade. Kollade upp med hotellpersonalen hur ofta det snöar och fick svaret vart tjugonde år. Då förstod vi att de fotograferade den vita fina snön. Burr men det skall bli bättre väder.

När vi kom till Las Vegas fanns ingen snö och vi körde på Strippen ett par vändor. Allt är som vanligt med mycket folk, glittrande reklam och casinon till tusen. Tyvärr kan man inte längre lägga på mynt på banditerna utan man får köpa kort som man laddar med pengar. Charmen är därmed borta. Inget rassel när man vinner utan bara siffror som tickar fram. Nej, det var bättre förr.
Vi får se hur länge vi stannar innan vi drar söderut till San Diego.
Hälsningar
Roland o Ami"

BILDEXTRA: Här har frissan Pernilla klippt till många lommabor

Det var den 28 oktober som Alf med sin sju ton tunga maskin i sin tur klippte till Carlssons Hårmode som låg alldeles vid passagen i Centrumhuset. Rivningsfrisyren blev till ett kalhygge.
-Jag skrev upp dagen. Det känns konstigt att allt är borta i dag, säger Pernilla som kryllat hår hos pappa Carlsson i många år.
Det var i början av augusti som rivningen började. I dag några månader senare är verkligen hela Centrumhuset i Lomma ett minne blott.
Tidigt i morse revs den sista byggnaden. Det var där optikern höll till. Det gav syn för sägen, så att säga.
Här följer en nostalgisk bildkavalkad.
Ta gärna fram näsduken.