
-I dag har vi på museet bara plats för hälften av alla de saker som min far samlade på sig, säger Bengt och pekar med hela handen.

-Jag har planer på att förlänga byggnaden, från där de gamla bensinpumparna och mycket annat står i dag. Nybygget tänkta jag kalla för Framtiden, fortsätter han och ler så där pillimariskt som bara en durkdriven entreprenör kan göra.
På vinjettbilden kan ni se var Framtiden är tänkt ta form. I dag är det mest en avskrädesplats. Väggen till höger leder in till själva museet.

Tack och lov gick sonen segrande ur den striden. Det hade varit synd och skam om alla dessa enorma klenoder för evigt blivit begravda i de rödfärgade ladorna.
Ni ska veta att Manfred var en egensinnig herre. Jag vet, för jag träffade honom för över 40 år sedan.

Nu vill alltså sonen Bengt lyfta fram fler spännande saker från sina gömslen.
Det tackar vi för.
Framtiden är här.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar