

Om detta visste jag inget, för jag var en liten pjalt. Kusin Allan en något äldre pjalt.
Hela vår värld dominerades av en sockerlåda och en barnvagn av 1933 års modell som vi hittat i ett av mormors uthus. I dag hade Antikrundan skrikigt sig hesa av lycka.

Vi insåg att något borde göras åt saken.
Bondpojken Sven Säter, 12-13 år någonting, kallades in. Han var traktens händigaste bondpojke. Dessutom lika snäll som alla skogens djur.

Efter det kan jag inte hålla räkningen på hur många av släktens ungar som växt upp med lådbilen.
Den fyller i år 60 år. Och är alldeles unik. Äkta vara rakt igenom.

När han var en liten pjalt körde han rally i skogen med en skottkärra fylld med grus, är man en pöjk från Värmland, så är man.
Givetvis hade PA skaffat en bensindriven fyrhjuling till gossebarnet. Gissa om lyckan var och är total.
Antikvärdet på min lådbil steg plötsligt. Det är alltid något. I vart fall känns det så.
Nu är frågan hur farfar ska kunna bräcka det?
Jag får göra som vännen Tobias gjort med sin son Albert. Han kallade in Zlatan och fick till en klassbild.
Zlatan Ibrahimovic gillar bilar och har i alla fall krut i dojorna.
Jag får sova på saken.
Heja Gabriel...och morfar!

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar