I mitten av 1960-talet såg jag muren som stängde inne ett helt folk för första gången. En ödslig känsla av sorg drog genom kroppen.
När jag nu står på ett tomt Centrumtorg i Lomma infinner sig samma känsla av hopplöshet.
Precis vad som hände med Berlinmuren för 20 år sedan, planeras nu samma genomgripande förändring i Lomma.
Det är ett alldeles unikt projekt.
Min blick söker sig till de tomma affärslokalerna.
Här har jag pratat skit med både folk och fä.
Här har jag hämtat ut mina mediciner så jag kunnat leva vidare.
Här har jag lånat böcker.
Här har jag köpt nya glasögon.
Här har jag köpt målarfärg.
Här har jag köpt blommor.
Här har min tandläkare borrat i mina tänder.
Här har jag stått i den klassiska postkön.
Här har jag köpt en festcigarr och spelat bort pengar.
Här har jag köpt ut brännvin. Och där bort på bänkarna satt A-laget och drog i sig 10,5 procentig öl.
I dag är det tomt. Nu ska allt som Berlinmuren bort. Rivas. Arbetsbodar börjar dyka upp.
Lommas Centrumhus finns snart inte längre. Bara statyn Grodan kommer att finnas kvar.
Det är ett alldeles unik projekt som ser till så att ett helt torg med hus och allt, går till de sälla jaktmarkerna.
Det gör inget. För precis som i Berlin kommer det en morgondag med tidsenlig bebyggelse. Nya hus och ett nytt torg, men med samma människor.
Framtiden i Lomma börjar med att vi river.
Adjö du ödsliga torg. Du var ett jävla trist torg.
Bättre lycka nästa gång.
FOTNOT: Enligt planerna ska torget med Centrumhuset i Lomma, rivas till våren.
Berlinmuren!
Sydsvenskan HÄR!
Svenska Dagbladet. HÄR!
DN. HÄR!
Grantoppen.HÄR!
HATTEN!
Har du lämnat din röst?
Längst upp till höger på BLOGGEN, kan du anonymt rösta på ett av de fyra alternativen.
Gör det!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar