Jan Guillous memoarer göms undan:

Det är inte utan man blir förvånad. Här släntrar man på måfå in i en av landets absolut största bokhandelskedja, Bokia, med enbart en uppgift: att kolla in staplarna med Jan Guillous senaste mästerverk, memoarerna.
Döm om min förvåning när jag får leta både länge och väl innan jag hittar storsäljarens memoarer.
Längst in, djupt begravd bland en massa kladdböcker-mitt uttryck-finner jag ”Ordets makt och vanmakt”.
I graven har man placerat honom tillsammans med några riktiga stolpskott till memoarer: en usel bankrånare, Tarzans apa ”Cheeta” och den femioelfte boken om ”Den sista Gudfadern”.
Jag förstår om Jan Guillou ser begrundande ut på bokomslaget här till vänster på bilden. Det känns som han tittar rakt in i min text. Han blir säkert inte glad över upptäckten.
Här är det läge att ta en paus och lyssna på Jussie Björling, ”Nessun Dorma”, från 1944. Texten fortsätter efter skönsången.


Tack Jussie, nu hoppas jag att Jan mår något bättre.
Jodå, jag har läst boken. Den är övermåttan intressant. Jag tillhör en av de ytterst få journalister här i landet som alltid har beundrat Guillous penna.
Min första bekantskap med honom fick jag på luckan under lumpartiden. Det senaste numret av FIB/Aktuellt vandrade alltid runt bland oss beväringar. Det var där Jan Guillou började med journalistiken 1966.
Jag återkommer till hans memoarer med lite mer utförliga detaljer, inte minst storyn om f d justitieminister Lennart Geijer som även jag har en oplockad gås med.
Jag roade mig med att lägga in nedanstående rubrik till Piratförlagets bild av honom.
Giganten.
Det är nämligen precis vad han är, både som journalist och författare.
Det blir mer Jan Guillou på BLOGGEN. Bara mina byxhängslen håller.
Håll ut!