Det tog över 100 år: CAPPUCCINO ERÖVRAR LOMMA!

Rubriken är naturligtvis en överdrift, men bara lite.

För det kändes som det var första gången, man mer ståndsaktigt äntligen kunde få sig en kopp cappuccino i Lomma. Hela trenden med espresso-house, har nämligen stannat på slätten halvvägs till både Lund och Malmö.

Givetvis var jag snabbt på plats när det omdebatterade Caféet i dag-läs måndag-öppnade i Lomma.

Det är alltså här som kommunens politiker körde över tillståndsmyndigheten och gav ägaren spriträttigheter.

Jag valde en premiärkopp cappuccino för 25 riksdaler. Jag slog mig ner med en härlig utsikt mot hamnens byggkranar. Med lite fantasi kunde jag förflyttas till S:t Markusplatsen i Venedig, läppjande på samma kopp för över 100 trötta svenska kronor.

-Men vinet då, undrar du säkert.

Ett glas vin tar man inte in på lokal i Lomma mitt på dagen. Det skulle ha sett ut det. Jag hör redan tisslet.

-Titta, där sitter Rockbäck och dricker vin. Och klockan är bara 12. Han sitter nog snart bland bänknötarna på torget...

I Lomma dricker vi med stil en sådan här högtidsdag. Fast beställningen havererade.

-Cappuccino? Sa damen i kassan och tittade på mig som om jag var ett UFO.

-Ja, en kopp cappuccino...tack...du vet...Italien, Sorrento...

-Stina, kan du göra Cappuccino?

-Cappuccino? Cappuccino? Cappuccino? Det var väl det som jag och gubben drack på Mallorca för 12 år sedan?

Det började bli påtagligt varmt i lokalen.

-Kan någon göra cappuccino? Herrn här, vill ha en kopp cappuccino?

Till slut dök en nervös kvinna upp, fladdrade med blicken och sa:

-Jag fixar det!

Vi drog alla en lättnande suck. Det hade varit försmädligt om jag fått nöja mig med en kopp Gevalia.

Ni måste förstå uppståndelsen. Det tog över 100 år för cappuccinon att ta sig fram till Lomma. Det blir alltid stökigt när nymodigheter dyker upp, fast cappuccinon skummig och god.

Nästa gång ska jag ta ett glas vin. Vi får se hur det slutar.