Första gången jag upptäckte bönan satt hon i knäet på Hallgeir Brenden (1929-2007). Det var efter att norrmannen vunnit OS-guld på 15 km skidor i Cortina 1956. Redan då bestämde jag mig som liten pjalt att Sophia Loren en dag skulle bli min. Det skulle ta 52 år.
Av alla ställen i världen sprang jag på skönheten under helgen i friidrottshallen i Helsingborg. Carl-Gustaf stod där och väntade på mig och sålde Sophia Lorens autograf till mig för 40 svenska sköra riksdaler. Jag smackade belåtet. Äntligen!
Det var alltså leksaks-och nostalgimarknad bland ribbstolar och annat bråte. Milde tid vad folk det kom. Övervägande delen var nördar som jag. Vi vände och vred och suckade och som sagt var, smackade.
De flesta var också gamla gubbar som jag. OK, en och annan kärring hade också letat sig dit. De tryckte ömt dockorna med bakelithuvudena mot sina inbäddade bröstben.
Jag fastnade för annan härlig skit, text prins Carl Philips minnesmedalj från 18-års dagen för 25 nakna svenska pistoler.
Ja, ni kan själva se vad det blev i notvarpet här nedanför.
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar