När Horace Engdahl förkunnade att en fransman fått Nobelpriset i Litteratur, slog jag igen boken om rockguden Jerry Lee Lewis liv. Det blev en omtumlande läsupplevelse. Boken som är mycket välskriven anses vara världens bästa rock`n`roll bok. Författaren till biografin, Nick Tosches, kommer däremot aldrig att få Nobelpriset i litteratur.
Det här är litteratur som Horace Engdahl med akademiskt högmod aldrig ens skulle ta i med tång. Det är synd det. Trots att han sänkt hela den amerikanska författarkåren, tror jag han skulle gilla vad han fått läsa.
Jerry Lee Lewis har varit en del av mitt liv sedan barnsben. Han vrålade och skrek och hamrade på sitt piano som ingen annan klarat av, varken förr eller senare. Det märkliga är att han överlevt alla. För det ska ni veta att här är grabben som bränt allt som finns att bränna flera gånger om men överlevt.
Jag har sett honom live en gång. Han var en gammal man men vrålade ändå. En annan gång var jag väldigt nära att få komma hem till honom.
Jag satt på ett motell i Memphis, USA. På TV rullade lokalnyheterna. Plötsligt dök Jerry Lee Lewis upp. Inget märkligt då han bor utanför Memphis. Nej, det märkliga var att han veckan därpå bjöd hem alla som ville komma till sitt hus. Givetvis kostade det inträde men han själv skulle guida besökarna.
Vilken grej! Jerry Lee Lewis usla ekonomi är vida berömd. Han behövde nya friska stålar.
Veckan därpå var jag tyvärr i Nashville. Jag retar mig fortfarande över att jag missade att få komma hem till Jerry Lee Lewis.
Vi hade alltid kunnat vråla ”Great balls of fire” tillsammans och eldat upp en flygel.
Rocka loss och läs boken.
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar