Dramat i Centrumdammen i Lomma

En fiskgjuse är på väg till Afrika för övervintring. Det kurrar i fågelmagen. Hungern gör sig påmind. 
När den väldiga fågeln kommer inseglande över Lomma, upptäcker den ett smörgåsbord i den översta av Centrumdammarna. 
Karpfiskar, för fint ska det vara. Polsk mat på julbordet. 
Fiskgjusen ser en enkel fångst och dyker ner mot dammens yta.
 

Med ett nästan ohörbart plums greppar fiskgjusen fångsten. Att det råder fiskeförbud i Centrumdammarna, är inget som en hungrig fiskgjuse bryr sig om. 
Nu infinner sig plötsligt ett problem som inte ens en fiskgjuse räknat med. Bytet brukar vanligen väga cirka 150–300 gram och mäta omkring 25–35 cm (Wikipedia). 
Lätt som en plätt har fiskgjusen ätit sig proppmätt på abborrar och mörtar under hela sommaren i Sverige.

Den här karpfisken är betydligt större. Det är liksom inget kul alls, när maten krånglar.
Kris! 
Fiskgjusen är på väg att dras ner under ytan och drunkna. Ingen ovanlig företeelsen. 
Nu får den släppa sitt byte och fly med kurrande mage. Förbannat att den feta fina firren skulle vara för stor. 
Tänk vad livet kan vara besvärligt.

En förvånad dam på ett våningsplan följer dramat och flykten. Och tror förmodligen inte sina ögon. Fågeln alldeles ovanför häcken.
Väl uppe i skyn igen, när fiskgjusen tror sig vara på säker mark (!). Dyker en förbannad kråka upp och jagar bort tjuvfiskaren som kammade noll. 
KAJ-Åke är nämligen fisketillsyningsman över Centrumdammarna i Lomma. 
Tack för de härliga bilderna, Rolf. 

Över 1000 döda journalister-från Toppen till Botten!

Det ni ser här ovanför är liten del av CPJ (Committee to Protect Journalists) kyrkogård över dödade journalister. 
Många av dessa hjältar har offrat sitt liv i krigszoner. Enbart för visa dig och mig krigets fasansfulla ansikte i bilder, text och filmer. 
Från 1992 fram till i dag är det fler än 1000 journalister som sprängs i bitar eller skjutits till döds. 
Det har med andra ord gått åt helvetet. 
Riskerna är många gånger enorma. Flera av de dödade journalisterna har varit rutinerade krigskorrespondenter.

Mick Deane, 61, mannen till vänster på bilden. Kameraman på Sky News. Mycket rutinerad. Det hjälpte föga. 
Han sköts och dödades när de egyptiska säkerhetsstyrkor stormade en sit-in demonstration på Rabaa Adawiya, i Nasr City, Kairo, på morgonen onsdagen den 14 augusti. 
Mick Deane blev nr 1000 sedan 1992. 
Rajesh Verma, en indisk stringer för nyhetskanalen IBN 7. Mannen till höger. 
Han sköts till döds i bröstet den 7 september, medan han täckte konfrontationer mellan hinduer och muslimer i den lilla staden Muzaffarnagar. 
Rajesh Verma är den senaste journalisten som dödats. 
Han blev nr 1004.
 

Jag har i dagarna läst ut två böcker om svenska journalister som gett sig ut i det okände. 
För Schibbye/Persson gick det inte alls. Fast de hade tur och överleva. Trots 438 dagars helvete i ett etiopiskt fängelse. 
Hela reportageupplägget med att ta sig in tillsammans med gerillan i en krigszon, är hur korkat som helst. 
För rutinerade Laurin/Schmidt gick det bättre. 
De åkte med en turistgrupp som vanliga turister in till Västsahara som ockuperats av Marocko. De återvände hem med material. Kanske inte världens bästa material, men de fixade jobbet och överlevde. 
Från Toppen till Botten. 
Ja, en bottenlös dålig journalist fick jag mig till livs nu i helgen-se klippet här nedanför från polisförhöret. 
Mannen stal texter och bilder som den värsta bankrånaren. Den här usla journalisten tvekade inte heller ta emot en muta på 10 000 kronor. 
Allt inträffade i Värmland under 1970-talet. 
Den här journalistpajasen lämnar vi åt sitt öde. 
Däremot skänker vi en tanke, över de 1000 journalister som offrade sina liv. Bara för att du och jag skulle kunna sitta hemma i värmen och tryggheten. Enbart få gotta/förfasa oss åt livets alla galenskaper.
 

Paret som skapade Magister Tutnäsa

I dag sammanstrålade Erika och Johan på Bokmässan i Göteborg. 
Erika har skapat den fantastiska illustrationen till boken. Hon har fångat den tokiga magistern som man föreställer Tutnäsa. Bra gjort. 
Fast det började med att Johan först skrev texten. En barnbok där en galet skön fantasi fick fritt spelrum. 
Man kan faktiskt göra vissa paralleller med succéboken, ”Hundraåringen som klev ut...”. 
Hundraåringen rör sig i hela världen medan Tutnäsa håller sig till skolvärlden. 
”När jag får en bild av hur en karaktär ska se ut, baseras den på författarens beskrivning till mig. Med Johans bok kändes det som en självklarhet. Johan har ett rakt och rent språk som inte lämnar luckor till missförstånd”, förklarar Erika Palovaara mitt i röran bland alla bokälskare.
 Det blev till ett möte i Förlaget Idus monter. Förhoppningsvis kan paret skapa ännu mera kul i framtiden. 
”Vi får se”, säger de och skrattar i kapp.

Ett minne blott: Konsten mjölka en ko

Det här murriga diplomet från 1928 som knappt går att läsa, är en raritet. Ett pris i den numera insomnade grenen att mjölka en ko. 
För hand! 
Läser i föreningen för äldre svenska boskap följande kurs i handmjölkning: 
”2 månader före kvigan kalvar börjar man att stryka handen över juvret och dra lätt i spenarna, en gång per dag. När kvigan har kalvat, ta bort kalven direkt från kon för då väcks inte modersinstinkten. Kalven matas hädanefter i hink. Mjölka inte ur mer än 3 liter första mjölkningen. Vid andra mjölkningen ökar du mängden och vid tredje mjölkar du ut allt. Därefter ska kon mjölkas helt tom 2 gånger/dag, annars kan hon få juverinflammation. Mjölka alltid framspenarna först med höger hand på spenen längs bort”. 
Handmjölkningen var på sin tid ett kvinnogöra. I dag sedan länge ett minne blott. 
Min mysiga svärmor Asta var 1928 15 år gammal och tog hem 2:dra pris i den ädla konsten att handmjölka en kossa. 
Jag tummar på diplomet. Lägger in en bild på svärmor. Asta. Det är 85 år sedan. Känner mig stolt. 
Skryter mer än gärna om bedriften.

Läste om den ädla konsten i tidningen, "Minnenas Journal”. En härlig klenod för den som gärna blickar tillbaka i tider med vadmalsbyxor. 
Irma vet hur en ko ska mjölkas, står det. Det visste minsann min svärmor med. 
Jag har diplomet som bevis. 
Fram med det, så visst är jag stolt. 
Några andra personer jag är stolt över, är mina söner. Mjölkdiplom i all ära, men det jag gruvar mig mest över är min son Johan. Ni vet han som är författare till barnboken Magister Tutnäsa. 
Johan med familj kommer hem natten till lördagen. 
Om planet lyfter som det ska från varmare breddgrader och landar som det ska på Sturup. Tidigt lördag morgon avgår storebrors bil för författartransport från Lomma till Göteborg och IDUS Förlag monter AO2:52 på Bokmässan. 
Där ska Johan prata Tutnäsa mellan kl, 11.15-13.00 lördag. 
Måtte allt fungera. 
Heja Johan (och flygplanet). 
Och broder Daniel som trampar på gasen. 
Tänk att det ska vara så jävligt med franska nerver.

BOKMÄSSAN! 
På bokförlagets IDUS scen i eftermiddag, Åsa Lindell och Erik Blix. 
Bara en sådan sak.
 

Bokmässan i Göteborg: Magister Tutnäsa på plats!

Ja, i alla fall författaren till barnboken Magister Tutnäsa, Johan Rockbäck. 
På lördag i monter AO2:52 mellan kl 11.15-13.00, kan du träffa honom livs levande på plats. Bokmässan i Göteborg drog alltså i gång i dag, torsdag. 
Det är nordens största kulturmanifestation med 100 000 besökare varje år. En salig bladning av författare, debattörer och bokälskare. Den svenska kultureliten står på tåspetsarna. Media kommer att fyllas till bredden.

Av förklarliga skäl är mitt intresse för IDUS Förlag störst, med förläggaren Ulrika Slottner som härförare. 
Förlaget har i år med över 70 (!) författare. Drivor med spännande böcker och så då min egen son Johans barnbok, Magister Tutnäsa. En bok som för övrigt redan väckt uppmärksamhet, till faderns stora förtjusning. Ja, ni fattar själv hur stort det är. 
För övrigt kan jag inte begripa hur Ulrika kan hålla ordning på alla böcker. Bokuppladdningen gigantisk. 
Själv befinner sig Magister Tutnäsa på varmare breddgrader. Men om far och flyger hastar så landar han i förlagets monter AO2:52 på lördag. Det blir nästan på riktigt med Magister Tutnäsa. 
Brum...nu kör vi...nä, flyger... 

Länken till IDUS Förlags program på Bokmässan i Göteborg. Klicka HÄR! 
Sugen på boken Magister Tutnäsa? Klicka och köp HÄR!

”Vov-Vov", sa parkchefen i Lomma

För det mesta är det ren njutning och skriva inlägg på bloggen. Ta bara den här solskenshistorien från Lomma. 
Det låg några väldiga avloppsrör till ingen nytta vid hundrastplatsen nere vid Saltsjöbaden. Vovven Ditte ett litet yrväder på 2,5 år, tyckte de borde komma till nytta.
 Så det blev några rader till Lukas, kommunens egen klagomur. 
"Kunde inte...jo, det kunde man".
 

En dag så brummade stora maskiner in på på den populära hundrastplatsen som t o m har en egen grupp på Facebook. 
Det grävdes och fejades och snart bildade avloppsrören två härliga tunnlar. 
Nu det var bara för alla glada vovvar att tumla runt, hoppa och studsa av pur glädje. 
Ditte själv var mer än nöjd. Slickade sig om nosen och belönades med favoritgodiset: en läckert stinkande tjurmuskel. 
Så Ditte skrev till Lukas och tackade kommunen för allt besvär med avloppsrören. Passade också på att hälsa från husse som ännu inte pressat sig igenom rören. 
Parkchefen i Lomma kommun, Lennart Persson svarade: 
”Vov-Vov”! 
Tala om solskenshistoria.
 

Mord med underkänt betyg

B i uppförande. Ett tungt betyg att få. Inte minst till en julhelg. 
Det fick jag julen 1962. 
Betyget skulle sedan förfölja mig till ett olöst mord på en 38-årig kvinna. En sällsam vandring i livet som startade den 25 oktober 1962, snart 51 år sedan. 
Ett B i uppförande som sved. Då. 
I dag är jag stolt över mitt B.
Jag visade som 16-åringen upp ett mod och en inre styrka.

Allting började med en gummisnodd. 
Jag "råkade" skjuta en gummisnodd under en lektion i realskolan i nacken på en vacker flicka. En klassisk inbjudan av en hormonstinn yngling på den tiden. 
Klassföreståndaren Marta Svensson såg det och reagerade med vrede. 
”Det blir kvarsittning efter skolans slut på lördag eftermiddag”. 
”Det kan jag inte. Jag har biljett till kvalmatchen till allsvenskan i fotboll mellan AIK-Halmia på Malmö Stadion”, kved jag. 
”Det hör inte hit. Du sitter kvar som straff för gummisnodden”. 
Ord och inga visor. 

Lördagen den 27 oktober kom. 
Jag sa till mormor att jag var sjuk. 
Stannade hemma från skolan. 
Fram på dagen blev jag plötsligt frisk och gick på matchen. En klassisk kvalmatch, där AIK:s Benny Söderling på övertid med en vänsterkanon sköt upp AIK till allsvenskan. Stort jubel inför över 20 000 åskådare. 
Samtidigt ringde min klassföreståndare Marta mitt hem och ville tala med mig. 
”Nej, gossen är på fotboll”, svarade min aningslösa mormor. 
Benny Söderling döptes omedelbart till Benny Guldfot i massmedia. 
Jag fick B i uppförande i julbetyget.

Där kunde historien ta slut. 
Det gör den inte. 
I söndags väcktes mitt förargliga B i uppförande åter till liv. 
Expressen/Kvällsposten skrev om olösta svenska mord-se klippet här ovanför. 
Den 18 augusti 1997 sköts Karin Söderling, 38, till döds med ett pistolskott i hjässan, när hon satt och sov i framsätet i sin blå Ford Taunus i Stockholmstrakten. Karin levde i samhällets utkant och försörjde sig på att sälja lastpallar hon samlade in. Hon var dotter till Benny Guldfot. 
När Benny Söderling sköt upp AIK till allsvenskan var dottern Karin knappt 3 år gammal. Nu är Karin ett olöst mordfall. 
Pappan och hjälten för snart 51 år sedan, Benny Söderling dog 2009, 68 år gammal. Utan få någon klarhet i vem som mördade hans dotter.
Och mina tankar går till det förbannade underkända betyget i uppförande. 
Tänk som det kan sluta. 

FOTNOT: 1962 gick man fortfarande i skolan på lördagarna. Fram till lunchtid. Benny Söderling blev ännu större hjälte i bandy bla för Hammarby IF. Han spelade 11 landskamper, deltog i VM och blev s k Stor Grabb. Bilderna från matchen AIK-Halmia, är hämtade från AIK:s hemsida. Klicka HÄR!