Morgonstund har guld i mun-guldet blev till terror

Vaknade upp i morse till dessa förfärliga rubriker och bilder. 
London åter drabbat av terror. 
Blir man trött? 
Finns det något slut på galenskapen? 
Hur ska världen komma till rätta med den ena terrorattacken efter den andra? Hur många till måste dö eller bli svårt skadade av galna människor? 
Frågorna staplas på hög. 
Morgonstund har guld i mun, heter ett berömt ordspråk som jag växt upp med. I morse fick jag byta ut guldet mot terror: morgonstund har terror i mun. 
I Malmö byggs just nu Skandinaviens största moskè. Oljelandet Qutar finansierar bygget som många andra moskébyggen i Sverige. 
”Investeringarna är ett led i emiratets globala plan för sprida sin salafistiska och extrema konservativa variant av islam,” skriver Sydsvenskan den 17 maj i år. 
Salafister. 
Från den gruppen med huvudsäte i Saudiarabien kommer de flesta muslimska terrorister. Muslimerna måste själva ta i tu med problemet. 
Nu. 
Inte i morgon. 
Det börjar redan bli för sent. Sluta prata enbart i skägget. 
Morgonstund har guld i mun. 
Inte numera. 
Tyvärr. 
Jag känner för gå och lägga mig igen. 
Trött på skiten. 
Bilden här nedanför är moskébygget i Malmö. 
Något har gått väldigt fel i det naiva Sverige.

Den fruktansvärda bussolyckan kramar mitt hjärta

Normalt blir ens reaktion inför en nyhet med dödlig utgång ett stumt konstaterande. På något vis städar ens känsloliv snabbt undan alla otäckheter. 
Man går helt enkelt vidare. Det är så vi människor fungerar. Annars skulle vi helt enkelt bli tokiga. 
Precis så var även reaktionen över bussolyckan i Härjedalen, men bara för en kort stund. Snart nog kom uppgiften om att bussen och skolbarnen med minst tre döda och många skadade hörde hemma i Skene, några mil utanför Borås. 
Genast bromsade livet upp. 
Mitt känsloliv städade inte alls upp några som helst hemska intryck om bussolyckan: släkten i Skene med många barn och även en busschaufför. 
Den fruktansvärda bussolyckan började genast krama mitt hjärta. Olyckan borrade sig fast långt in märgen. 
Plötsligt börjar telefoner ringa. 
Orientering. 
Ingen släkting med på bussen. Däremot vänner och grannars barn. Nu med oviss utgång. Vår egen släkting, busschauffören i Skene, på väg upp med en ny buss för hämta hem överlevde. På så vis kom allting så nära ens stilla liv i Lomma. 
Måtte Håkan köra försiktigt.

Julmarknadsterrorn i Berlin-jag var på plats rätt tid

Det tog sin tid innan jag fattade vidden av attentatet i Berlin. Inte så konstigt. Jag hade för några år sedan varit på samma julmarknad vid Gedächtniskirche i Berlin: en skenande långtradare tog 12 människoliv samt skadade 48, många med svåra skador. 
En galnings verk. 
På min löpsedel ser ni överst bilden av långtradaren. Bilden i mitten krossade marknadsstånd. En vält julgran med stjärnan i topp. Bilden längst ner på löpsedeln tog jag vid mitt besök. Allt var då inbäddat i julefrid. 
Där ser ni också en rad med hela marknadsstånd samt julgranarna står ståtliga med stjärnan i topp. I bakgrunden delar av Gedächtniskirche som då fick sina krigsskador renoverade för 40 miljoner. 
Området har nämligen tidigare drabbats av terror. 
Bombterror 1943. 
Under andra världskriget bombade de allierade Gedächtniskirche i Berlin till en ruin samt kvarteren runt omkring till smulor. 
Hur många som dog den gången, är det ingen som vet. 
Det gäller vara på rätt plats i rätt tid. Det förstår jag mer än väl nu. Jag har för vana att vara det. 
Ännu så länge.

Terrrorattack i Kina-Googles översvämmas av bilder

Den blodiga världen är endast en knapptryckning bort. Med Internets hjälp förflyttas du på en nanosekund till brutaliteter som inte allt för länge sedan aldrig såg offentlighetens ljus. 
Ta Kina tex som under större delen av mitt liv varit ett stängt och mystiskt land. Så är det absolut inte längre. 
Ta bara den förskräckliga terrorattacken i går i mångmiljonstadens Kunming i den sydvästliga provinsen Yunnan. 
Plötsligt dyker svartklädda män med långa knivar upp på järnvägsstationen och hugger vild omkring sig. 27 människor har dött och 109 har skadas. 
Polisen kommer och skjuter ihjäl förövarna.
Inte alla, för ingen vet.
Ingen vet ännu så länge den riktiga siffran av döda eller skadade. 
Ingen vet om alla terroristerna dödades. 
Ingen vet mycket just nu, mer än att många oskyldiga människor fått sätta livet till. 
Kaos. 
Varför?
Galenskap i kubik. 
För inte alls länge sedan, hade vi i västvärlden inte fått reda på ett dugg om attacken. I dag googlar jag. Skriver in, Kunming rail station attack, och inom en nanosekund har jag alla hemska bilder av den dödliga attacken i mitt vardagsrum. 
Dagens telefoner är fantastiska. Man slipper ringa och berätta. Det går lika bra att skicka bilder. Det gjorde kineserna. Google svämmade över. 
Nu tar jag en kopp kaffe och inväntar den maffiga starten av Vasaloppet i TV. Det finns inte mycket mer en vanlig svensk medborgare kan göra åt saken.