Coronaoreda: Rekordtidig doft av syren i Lomma

I Lomma kör jag in snoken i syrenen som slagit ut. 
Andas in försommaren. 
I april. 
Rekordtidigt. 
Måste det vara. 
Jag har doftminnen från denna ljuvliga blomma de senaste 70 åren. Kan omöjligt minns, att det varit så tidigt på säsongen. 
Mellan hägg och syren. 
I övergången från vår till försommar. 
En mäktig upplevelse. Doften satt i en bra stund. 
Det är just sådana här ljuvliga upplevelser vi behöver, i en tid med oreda från det kinesiska viruset. 
Doften från en blommande syren får ersätta den förbjudna kramen. 
Det funkar. 
Jag lovar. 
I alla fall med en syrenbuske vilande mot en södervägg i det starka solskenet som förvandlas till en svetslåga. 
I Lomma, vill säga. 
Dofta på, Gott Folk.

Lommas rekordtidiga höstbild i sommarhettan

Man ska inte löva för mycket. 
En sak är då säkert. 
Min bild här ovanför utefter Centrumgatan i Lomma säger faktisk mer än tusen ord. Löven har fallit. Mitt i högsommaren. 
Och jag har inte lövad för mycket.
Ni kan själva se det på bilden. 
En s k lövexpert förklarade i Rapport i veckan som gick orsaken. De gröna starkare löven, hämtar kraft från de svagare gröna löven som faller döda ner till marken. 
Aldrig mer ska de bli gröna. 
Nu pissar och skiter hundarna på de redan bruna löven. 
Växtriket är som själva livet: den starkaste överlever. 
Löva mig i alla att det blir höst, när det ska bli höst. 
I dag blev jag också träffad av tre regndroppar. 
Lövad matta, var det som sagt var. 
Rekordtidig i Lomma. 
Var annars?