En vanlig sketen måndag i Lomma: Mardröm för en reporter-ingen levande varelse i sikte

 Jag befinner mig just nu i den absolut sämsta tänkbara tiden. Vintertid i Lomma kan vara en prövning för en el-scooter buren reporter som jagar stoft att skriva om. 

Speciellt som i dag. 

En helt vanlig sketen måndag förmiddag i byn. Det är tomt på folk. 

Om man nu inte parkerar i själva entrén till någon matvarubutik. Då hastar folk förbi med eld i baken. Jag som gillar stråla samman med medborgarna. Kanske få mig till livs en god story. Så som det fungerar under vår, sommar och även kan fungera i höstrusket. 

Min livsluft som lokalreporter. 

Älskar dessa möten med mina medmänniskor. 

Har genom åren fyllt bloggen med spännande möten med otaliga Lommabor. Av bara farten har en och annan tillfällig besökare i byn även åkt med ut på bloggen. 

Så kommer då vintertiden. 

Kallt och blåst.

Badplatserna med alla glada människor ett minne blott. Det finns inga levande varelser kvar utomhus. Måndagen den 6 februari kurar alla medmänniskor i Lomma skymning i hemmets lugna vrå. 

Titta på de två bilderna här nedanför. 

Först tittar jag till höger, sedan till vänster. 

Tomt på folk. 

Jag gör om bilderna till svartvita. Då blir det mer på riktigt. Mardröm. 

Deppigt värre. 

Andra sidan gick det faktiskt skriva om ingenting. Fast i morgon är det tisdag. 

Och då!

 

Måndag med historiskt vingslag: Göran fotograferar Lommabukten med månkameran

Hösten är här. Badlivet i Lomma ett minne blott. Då ersätts det av udda inslag. 

På bilden Göran, 70 år, och socialarbetare hela sitt yrkesliv. Numera pensionär. 

I stället för mata fåglarna i parken, går Göran en fotokurs på nätet. 

”Det är inte helt lätt. Mycket svårare än vad man tror lära sig fotografera på riktigt,” säger han till mig och mixtrar med sin kamera. 

Det är inte vilken kamera som helst. Utan en äkta Hasselbladskamera. Kallad månkamera, minsann. Retro så det förslår. (texten fortsätter efter bilden)

Hasselbladskameran blev världsberöm i samband med den första månlandningen 20 juli 1969. Ut från månlandaren Örnen klev försiktigt den första människan på månen, Neil Armstrong. Straxt följde Buzz Aldrin efter. 

Med sig hade de den svensktillverkade Hasselbladskameran, och tog de första historiska bilderna av månen. Det var stort då och är fortfarande hur stort som helst. 

En tidlös dokumentation. 

Mer än 53 år senare står Göran vid T-bryggan i Lomma. Fotograferar Lommabuktens vindpinade vatten med månkameran: 384 400 km från månen. 

Är inte livet allt bra fantastiskt, så säg?

BONUS!

Undrar ni över vad som händer på Centrumtorget? Jo, man byter ut gamla elskåp. Mer spännande än så blir det inte.

 

 

 

Måndag hela veckan-regnet blev en osynlig droppe

Det var måndagen som blev måndag hela veckan. 
Får vi hoppas på. 
Regntunga skyar över Lomma. Prick kl 11.10 kom en droppe på min högra hand-vid pilen på löpet. Jag kände droppen tydligt. Däremot kunde jag inte se regndroppen. Inte ens någon väta lämnade den efter sig. 
Det blev inte mer än så. 
En osynlig droppe. 
Så hoppas vi på att veckans alla dagar blir som måndag hela veckan. Några osynliga regndroppar efter sju veckor med intensiv sol. 
Jag vet att det är många svenskar som skriker efter regn. Risken är att det inte slutar regna förrän i oktober. 
Vi ska vara tacksamma över den slösande solen. 
Annars kan det bli som en måndag i juli 2007. 
Det drog in ett busväder av sällan skådat slag över Lomma. 
Skyfall. 
Jag tog min kamera och cyklade ut till Lomma norra camping som numera är nerlagd. Visst jag blev dyngsur, men det var inget mot vad camparna fick genomlida. Hela rasket på väg flyta ut i Öresund. 
Jag minns det blev några maffiga bilder av ett plågat campingliv som absolut ingen ville ha. I dag snart elva år efter hällregnet, berättar mina bilder en förfärlig historia. Därför ger dagens osynliga droppe, hopp om ett bättre liv. 
Hur det blir efter midsommar är en helt annan sak. 
Måndag hela veckan, som sagt var. 
I alla fall en liten stund till.

En vanlig måndag med en italienska

Det är sällan något märkvärdigt inträffar för en vanlig människa just på en måndag. 
Eftersom jag är en vanlig människa, så förväntar jag mig inte att det ska inträffa något märkvärdigt just på en måndag. 
Om det trots allt skulle hända mig något märkvärdigt på veckans första dag, blir det en förtjusande förvirring i min ålder. 
Jag träffades av en italienska. 
Mitt i planeten. 
Det är det som måndagarna bör vara till för: en italienska. 
Jag körde Västkustvägen ut mot Lomma. Passerade Spillepengen. 
I min barndom kallades soptippen, Sjölunda, och stank apa över staden när vinden låg fel. Då slogs jag knockout av italienskan, Gianna Nannini. 
Hennes hesa sexiga röst strömmade ut från bilradion med, I maschi. En internationell hit som hon skrev för 30 år sedan. 
Vilken röst! 
Vilken låt! 
Jag höll på köra rakt in i Spillepengen. 
Då kör Danny Stråhed om mig. 
Denna oerhört populära skånska musiker. 
Det står Stråheds på bilen. 
Först en makalös italienska, sedan på det bli omkörd av Danny Stråhed. 
En måndag!? 
Kan det inte bli måndag hela veckan lång? 
När jag kom hem lyssnade jag på italienskan på Youtube. Mumma, som dom säger i sketchen 1 kg mjöl. 
Googlade fram Stråheds och fann att det var ett företag inom byggnadssektorn. Danny Stråhed körde nog någon annanstans.
Snacka om att bli blåst.
Fast jag fick i alla fall italienskan. 

Tiggarlägret i Malmö rivs

Det är bara en tidsfråga innan polisen går in i kåkstaden. Upprensning planeras. Attacken finslipas.  Lägret kommer alltså att tömmas på folk.
Sedan är det bara för muskelmaskiner att rensa upp bland bråten med husvagnar, sopor, bajskorvar och skrothögar till bilar. 
I eftermiddag-måndag-kom nämligen beskedet . 
”Vi sätter inte stopp för verkställigheten”, säger Bengt Olofsson, jurist på Mark-och miljödomstolen, till Aftonbladet.
Beslutet har överklagats. Naturligtvis.
När inbrytningen kommer att ske har polisen lagt locket på. 
Nu är det bara att vänta. 
Snart nog tystnar dragspelsmusiken. 
FOTNOT. Bilden på bulldozern är en illustration jag lagt in.