Min mormor: Sömmerskan som kunde allt

 

Det här är AnnaWestin, 17 år gammal. Hon har varit hos fotografen Fagerlund på Nygatan 37 i Gefle. Gävle stavades så på den tiden. 

Året är 1899.

Anna utbildade sig till en rasande skicklig sömmerska i Gefle. Återvände hem till sin lilla by, Rocknö, som låg fem mil bort i skogen. 

Hemma utvecklades Anna till en tusenkonstnär: sydde alla kläder till byns grovhuggna män och kvinnor, klädde brudar, sjöng (underbar röst) och spelade diverse instrument, förlöste barn, botade sjuka m m. 

Resten är också en historia om giftermål, änka 1910 med två små barn, omgift, två små barn till (min mamma 1920). Fyra små munnar som måste mättas. 

Livet stenhårt. 

Några sociala skyddsnät fanns inte. 

Morfar Axel slet för brödfödan i skogen som efterfrågad skogshuggare. Mormor Anna fick dra ett tungt lass med nål och tråd. Jodå, det var min mormor som sydde kläder åt ICA-Stig, när han var barn, så det så. 

Min mormor var en riktig mormor, men även en kraftfull järnlady som hela byn Rocknö i norra Uppland, lutade sig mot. I sin krafts dagar sydde hon alltså kläderna till folket i byn, förlöste barn och höll öppen rådgivning dygnet runt. Inget var omöjligt för denna unika kvinna. 

Hon såg lösningar i allt. 

När jag var en liten gosse med öronsprång, stekte hon rödlök och stoppade in i mitt onda öra. Rågmjölsgröt var bra att linda in trilskande knän med eller stoppa in i ena armhålan, för en annan åkomma osv osv. 

Det hjälpte. 

Folk blev friska. 

Den stekta rödlöken knäckte tex mitt öronsprång. 

Alltid. 

Märkligt var det. 

Mormor dog 93 år gammal 1975. 

Saknaden gigantisk. 

Hon var min extra-allt-mamma. 

Bilden här nedanför mormor med morfar Axel som dog på självaste julaftonen 1943. Honom fick jag aldrig träffa, men lär ha varit gudomligt snäll.

Suck.

Så kan livet också vara.