Året är 1946.
Den blivande tronföljaren, Carl XVI Gustaf, hamnade på kungliga slottet i Stockholm. Jag i en liten röd stuga med vita knutar i skogen i norra Uppland. Staketet ni ser på bilden framför stugan, är till för att hålla skogens djur borta.
Det är Sverige som fanns en gång i tiden. (texten fortsätter efter bilden)
Det sköts salut. Mamma (1920-2011) lyssnade andäktigt.
Hon var gravid med mig.
”Hoppas jag också får en pojke”, tänkte min mamma, vilket är alldeles sant.
Några månader senare tittade jag ut på Uppsala BB.
Det blev enligt önskemålet.
En pojke.
Medan arvfursten hamnade i farfars knä bland allt glitter. Förvandlades jag och mamma till olja och ramades in. (texten fortsätter efter bilden)
Jag står i mitten på bilden här ovanför.
Till vänster om mig, Allan, som nyper sig i nuppen. Allan blev fabrikschef. Dog 1976, endast 33 år gammal. Han fick en tumör i huvudet.
Sorgen svider än.
Till höger om mig, Lena. Kramar en trasdocka. Hon är gift med Lennart. Bor i Vellinge. Har barn samt drös med barnbarn. Ett varmt och gott liv.
Vad vi tittar på, grunnar jag över än i denna dag. (texten fortsätter efter bilden)
Jag själv blev avritad på ett rödaktigt papper av konstnären Jojo i Furuviks djurpark, söder om Gävle.
Det var kul.
Minns jag.
Jag hade en blåaktig toppluva.
Klassiskt.
När vi sedan blev vuxna, sammanstrålade vi flera gånger i samband med de kungliga älgjakterna samt Eriksgatorna.
Kojan blev journalist.
Slottet blev en kung som alltid svarade vänligt på mina frågor. Fast det är en helt annan historia.
Grattis på 70-års dagen.
Trevlig Valborg till alla.
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar