Här kan vi tala om att vinna storkovan.
Någon i Maryland, USA, har i dag blivit omåttligt rik. När lottoraden-46 23 38 4 2 23-rullade fram i TV blev en person plötsligt rikare än ett troll-640 000 000 dollar! I svenska pengar blir det 4 473 664 000 kronor.
Det är naturligtvis en rekordpott.
Nu återstår bara frågan:
Vem är den lyckliga vinnaren?
Hela Amerika undrar. Jakten på supervinnaren pågår just nu för fullt.
Stackars sate.
Hur tar man hand om så mycket pengar?
Jag har köpt Malmö FF med Swedbank Stadion. Rubbet. Rakt av.
Jag behöver något att dricka.
Det här är är Kim Vermeulen från Gent i Belgien. Gossen med hatten är alla flickors idol, Eric Saade.
Kim älskar Eric över allt annat på denna jord. Utan att blinka betalade hon resan från hemmet i Gent, Belgien, till Helsingborg och Malmö, för att få träffa idolen Eric Saade i 15 minuter. Förutom resan och uppehället kostade VIP-biljetten 1495 svettiga svenska kronor.
Men då ingick både autograf och så då BILDEN.
Skulle jag betalat lika mycket för att få krama Elvis Presley 1959?
Ja, om mamma betalat kalaset.
Gå po match?
Dra då ner mössan över öronen. Den allsvenska fotbollspremiären kan nämligen bli en kylslagen tillställning. I vart fall på måndag kväll, då jag bänkar mig på Swedbank Stadion, för att se på Malmö FF-Gefle IF.
Vädertjänsten hotar med knappt en grad i luften. Det blir till att dra på sig de långa, tjocka handskar, vinterkängorna och Gun-Britts hemstickade MFF-mössa som värmande tryckkokare. OBS! Exklusiv. Den enda i sitt slag.
Fast vädret får bli som det vill, för äntligen är kulan i luften.
Visste ni, att man inte får/bör skriva, ”kulan i luften”? Alla sportjournalister av rang undviker denna slitna klyscha. Ja, risken för mobbing är stor. Så därför busar jag och skriver det igen: äntligen, kulan i luften! Dessutom älskar jag gå mot röd Gubbe, vad nu det har med saken att göra.
Jag en sportnörd, älskar min fotboll och MFF. Därför har jag ett digert program i helgen.
Lördag tre matcher. Söndag två matcher. Jag ser dessa på TV.
På måndag kl. 19.00, är det så äntligen tid för MFF.
HÄRRRLIGT, som Björn Ranelid skulle sagt.
Och kan ni tänka er. Det kommer att gå bra för MFF i år.
Expressens monster till sportkrönikör, Mats Olsson, har nämligen tippat att IFK Göteborg vinner årets allsvenska. En dödskyss vi blåa tackar för. Mats har nämligen för vana att tippa fel. År ut och år in. Alltid fel.
Det öppnar för MFF i år.
Kulan i luften, Mats.
Det behövs inte så mycket, i det än så länge kärva vårljuset, för att man ska bli glad till sinnet. Vinden biter gärna tag i skinnet som blottats för tidiga vårvindar.
I dag blev jag glad TRE gånger.
När jag i förmiddags körde från Lund till Lomma, dök plötsligt svenska fotbollslandslagets buss upp. Jag visade genast en stilla vördnad och körde inte om. Visserligen var den tom, men ändå. Respekt!
Mer behövs inte för att jag ska bli glad till sinnet. Svenska fotbollslandslagets buss, mina vänner. Stort.
När jag sedan körde in i Lomma låg där en Smiley i biblioteksrondellen och log emot mig. Den var helt och hållet tillverkad av penséer. Leende penséer. Jag var tvungen att stanna, klev ur bilen och tog en bild.
Så nu kan du också bli glad till sinnet.
Det var väl finurligt tänkt.
När jag kom hem, blev det nästan överkurs på glädje. Josefin hörde av sig och frågade som en liten blyg viol:
-Calle skulle du vilja komma till Bjärred och hålla talet till våren på Valborgsmässoaftonen.
-Visst, jag kommer. Jag hälsar mer än gärna våren välkommen, löd mitt svar.
Vem vill inte hälsa våren välkommen?
Trippelglad.
Vilken dag.
Mitt i värsta regeringskrisen med en avgående försvarsminister, Sten Tolgfors, dök landets finansminister, Anders Borg, upp i dag i Lomma kommun. Han åt en lunch med kommunalrådet, Anders Berngarn, på Långa Längan i Bjärred. Vad som avhandlades? Ingen aning. Men ett stalltips är att Borg var nyfiken på hur Lomma klarar av den väldiga utbyggnaden av centralorten.
Hoppas Borg gillade maten. Och Lommas ekonomi.
PS: Jag har vissa problem med mitt bloggverktyg som tyvärr har ändrats till det sämre. Därför ser texten så kompakt ut. Jag kan tyvärr inte göra något åt saken.Det har också införts begränsningar på bildstorleken. Tidigare kunde jag förminska eller förstora, allt efter behov. Det går inte längre. Skit också. Man får aldrig vara glad fullt ut.DS.
”Den första av 13 nya Wallanderfilmer börjar spelas in i Ystad i mitten på maj. Lagom till de nya inspelningarna har filmbolaget Yellow Bird också byggt om det före detta Hantverkshemmet på Lilla Norregatan i Ystad, till Wallanders nya polisstation. Krister Henriksson inspekterade f ö sin nya arbetsplats under onsdagen och han såg nöjd ut när han lämnade "polisstationen" i en taxi.” Tack för den glödheta rapporten, Robban.
Jag läser journalisten, Henrik Brandão Jönsson, utmärkta reportage i det senaste numret av tidskriften, Filter. Det handlar om ett svenskt biståndsprojekt i Moçambique som har havererat. Henrik på bild till höger.
Genast gör jag kopplingen till Hasse&Tages revy, Glaset i örat, från 1973. Gösta Ekman och Tage Danielssons oslagbara, Bolla Bolla, om den svenska U-landshjälpen för 40 år sedan.
På den tiden var den svenska hjälpverksamheten ytterst naiv. Traktorer, harvar, plogar, skördetröskor m m skeppades ner till Afrika. Problemet var att ytterst få afrikaner förstod sig på maskinerna. Någon hjälp fanns inte att få. Andra sidan var maskinkunskaper inte mycket att ha, eftersom det inte fanns något drivmedel. Maskinparken rostade snart sönder i det tropiska klimatet.
Det var det här som revynumret, Bolla Bolla, förvandlade på sitt sätt. I dag en klassiker. Mycket roligt och träffsäkert.
Det här är jägmästare Åsa Tham. Hon fick en idé i Moçambique vid Afrikas östkust. I Sverige tar det 70 år för en tall att växa upp. I Moçambique 14 år. Affärsidé! Här skulle odlas tall. Pengar och välstånd hägrade.
Snart nog hade Åsa fått med sig Västerås Stift samt otaliga hjälporganisationer världen över. Åtskilliga hundratals miljoner pumpades in i projektet.
Byhövdingarna köpes för pengar i utbyte mot mark osv osv. Det fanns bara en allvarlig hake i allt detta. Bybornas odlingsmark för matproduktion förvandlades till tallodlingar. Så man började helt enkelt bränna ner tallbestånden som dessutom inte växte så fort som Åsa tänkt sig.
Hela mångmiljonsatsningen slutade med mutor, markrofferi och apartheid, enligt Filter. Med andra ord. Det gick åt helvetet.
Hasse&Tages, Bolla Bolla, är efter 40 år fortfarande högaktuell. Fantastiskt.
Skryt inte! Hur många gånger har du inte fått detta ryt kastat rakt i ditt ansikte? Det är fult att skryta. Man ska aldrig skryta. Skryt lagom. Skrytmåns. Skrytpelle. Storskrävlare. Och: -Hör på den. Nu ljuger han som en häst travar. Det där med hästen har jag aldrig fattat. När man var barn fick man tidigt lära sig att inte skryta. Ändå så skryter folk mest hela tiden. I koltåldern skröts det om världens starkaste pappa. Världens snällaste mamma. Världens häftigaste spade. På min tid var den av PLÅT! I medelåldern skröts det om världens mest begåvade barn. Världens saftigaste lön. Villa, senaste bilmodellen, semesterresor och ny vårkappa till frun för 15 000 riksdaler. Allt på lån från närmaste bank. På äldre dagar skryter vi om världens mest begåvade barnbarn. Medicinberget som sprängde apoteket. Sjuk, sjukare, sjukast. Om att inte behöva resa längre. Har nämligen sett allt. Vis, visare, visast. Trots det utslagen redan i starten i TV-leken ”Vem vet mest”. Sista resan. Reseledare. Begravningsbyrån. Barnen pressade. En Amerikakoffert för 50 000 pistoler. Sista skrytet. LAPP PÅ LUCKAN! På tal om att skryta. Nu ska jag bara fylla det med något vettigt. Också. Jag får väl skryta...
Jag lyfter på hatten och tackar Ingmar Bergman, för hans kunskaper om spenat. Så här ligger det til. Den 21 januari skrev jag här på bloggen om demonregissörens dolda visdom om spenat. Tidskriften Filter (Stora Journalistpriset) hade en intressant artikel om inspelningen av Bergmans storfilm, Fanny och Alexander. Det var ett inträngande granskning om hur det egentligen gick till bakom kulisserna. Nu till spenaten. Maskören, Anna-Lena Melin (Guldbagge belönad i år), drabbades plötsligt av njursten. Kris. Ingen fick absolut inte bli sjuk. Ingmar Bergmans konstnärsnerver hårt åtdragna strängar. När Anna-Lena kom tillbaka sa han, enligt Filter: -Du har väl inte ätit spenat! Det är här jag kom in i bilden. Hur visste Bergman att spenat innehåller kalciumoxalat som är starkt njurstenframkallande? Kunskaperna väldigt grunda på den tiden. Jag vet, för jag har blivit njustenopererad åtta gånger. Första gången redan året innan filmen började spelas in 1981. Ingmar Bergman visste alltså vad ingen annan visste. Jag skrev om det på bloggen. Ingmar Bergman och spenaten. Filter tyckte det var intressant och lyfte över texten. Här nedanför får ni tidskriftens överingress: En liten bloggare har en röst som piper knappt hörbart. Nu pep jag plötsligt högre. Och du som bor i Lomma eller är sugen på en resa. Varför inte komma och lyssna på pipet? Nu på onsdag. Lomma bibliotek kl.18.00. Nej, det blir ingen spenat.
Klockan 02.00 i natt, ska vi dra fram klockan en timme till 03.00. Lite mörkare morgnar en tid, men en extra timme på kvällen. Ljuset, mina vänner. SOMMARTID! Och du. Nu rusar vi mot årets första jordgubbar. För i morgon bitti, när du vaknar är det sommar. Ja, i vart fall SOMMARTID. Njut!
Maken till dimma har sällan skådats i Lomma. I sommar har jag bott här vid Öresund i 25 år. Av dessa har jag lallat med vår lilla vovve vid böljan den blå i över tio år. Visst har vi kämpat oss igenom dimbälten, men inte av den omfattningen som nu drabbat Lomma. För det märkliga med årets "vårdimma", är att den inte lättar under hela dagen. I går försökte solstrålarna bryta sig igenom vid 14-tiden. Det gick så där. Knappast alls, vill jag säga. Dimman vägrar släppa sitt grepp om oss Lommabor. Två mil in i landet ligger Dalby. Där strålade solen under fredagen. Någon dimma fanns inte. Nej, annat var det förra sommaren. Titta på bilden här ovanför från inloppet (Höje å) till Lomma. Allt syns klart och tydligt: en fritidsbåt på väg ut, samt en man i kanot som paddlar förbi. En härlig sommarbild. Jag knäppte bilden. Titta så åter på vinjettbilden. Den är tagen från samma plats. I dag ser du en klibbig otäck dimma som bäddar in allt liv. Det är bara en mistlur som saknas för att göra denna lördag morgon komplett. När jag vänder blicken in mot Lomma, undrar jag var Arne och Bodil tog vägen. De försvann i dimman. Lättar den i dag? Det återstår att se. FOTNOT: Var i Dalby i dag. Även där dimma. Även om tjockan inte var av samma kaliber som i Lomma. Robert rapporterar att även Ystad ligger i dimman.F D OS-mästaren i höjdhopp, Stefan Holm, rapporterar från Värmland på Twitter: "Frågan är om det ens blir varmare än så här på midsommarafton." Sol i Karlstad, fattas bara annat, svarar jag.
Jag vet inte om det är fler än jag som tänkt på det. Men banne mig om inte påskäggen är maffigare än tidigare år. De på vinjettbilden siktade jag in i min butik i dag. En hel driva med monsterägg. Givetvis finns de färdigpackade äggen med godis. Storleksmässigt ser de ut som påskäggen gjorde när jag var barn. Fast då var de tomma. Aldrig någonsin färdigpackade med godis. Dessutom är de numera genomskinliga. Usch. Hemskt. Förflackning. Påskharen får skämmas. Monsteräggen är däremot tomma på godis. Poängen är att man själv ska fylla dessa till bredden. Det rör sig om kilovis med godis. När du kommer till kassan och ska betala kalaset, får du en chock. Det är listigt uträknat av köpmännen med rävar bakom öronen, för vi går på tricket. De vill helst att vi tömmer våra magra börsar på godis. Faktum är, att det gör vi också. Svenskarna äter mest godis i hela världen. Bara under påsken sätter vi i oss ca 6000 ton godis! Om två veckor är det lååångfredag och tandtrollen har julafton. Men du: Bojkotta de genomskinliga påskäggen!
Regler för gamla män. Finns det? Nej. Endast lite hit och dit. Vildvuxen trädgård. Lösryckta förmaningsord. Gör som du vill, känner för eller orkar med innan aftonsången ljuder i fjärran. OK då. Lite regler innan kören tänjer stämbanden. 1. Skaffa inte en Ferrari. Unga damer blir snart de stora förlorarna. Du slutkörd redan efter första kurvan. En T-Ford är vad du behöver. Går jämt och stadigt. 2. Säg inte till doktorn, att du är frisk som en nötkärna, för det är du inte. Vilket du inser när receptlistan skrivs ut på 53 mediciner. 3. Jollra med barnbarnen. Krydda berättelsen om din ungdom. Lägg gärna in lite sjörövarromantik utanför Karibiens kust. Du får beundrande blickar. Vilket kan behövas efter turen med Ferrarin. 4. Missa aldrig din pensionärsvila. Gärna efter lunchen. Bra för matsmältningen. Somnar utan piller. 5. Trots piller. Svårt med nattsömnen. Läs en god bok. 6. Gula fläcken. Jaså. Skit i boken. Ta en whisky och låtsas att du sitter på en bar tillsammans med John Wayne. 7. Ändå vaken. Ta fler whisky och du är snart indragen i ett uppfriskande barslagsmål. Snart sover alla. 8. Hemmet kallar. Indien. Där finns ålderdomshem för kor. Om-och supervård. Och en trevlig tur med Calcutta rally. 9. Carema har ännu inte upptäckt kassapjäsen. Vilket ger din börs ett försprång. 10. Trevlig resa med flygambulans. Lustgas finnes. PS: Glöm inte att på lördag är det Världstuberkulosdagen. Fira med en Jägermeister, att du sluppit den sjukdomen.DS.
Det blev ett väldigt ballyhoo, när det sipprade ut att Zlatan skulle sälja sitt residens vid Ribersborg i Malmö. Nu är det så ordnat här i världen, att Zlatan med familj måste även fortsättningsvis ha något boende i Malmö med omnejd. För familjen kan inte rätt gärna tränga sig in hos varken Zlatans mamma eller pappa, när de kommer på besök i framtiden. Ni vet själva hur det är med två små gossar som tar kurvorna i 320 km/tim. Rumble in the Jungle. Jag säger bara Lomma, Zlatan. I Strandstaden färdigställs den ena drömlägenheten efter den andra. Vad sägs om 124 kvm boyta för futtiga 5 400 000 miljoner kronor? Rena fyndet, Zlatan. En utmärkt övernattningslägenhet. Endast ett stenkast från berömda Lomma Beach, med glada Gubbar och vackra damer. Här kan om inte annat, sönerna få rasa ut i tonåren. Och så då restaurangen, Olivera`s, som redan till helgen kör med italiensk afton med ITALIENSK MUSIK. Du har varit här tidigare-se inlagd bild. Ja, så har du berömda Fiskboden nästan utanför din dörr. Allt ätbart är rena rama godiset. Din sambo,Helena Seger, vet vad jag pratar om. När ni träffades bodde hon i Lomma. Nej, Zlatan, jag lovar att inte avslöja var någonstans i byn. Hemligt. Välkommen till Lomma, Zlatan och Helena. Jag blir gärna er guide, med eller utan paraply. På tal om Zlatan Ibrahimovic, måste jag få lägga ut en riktigt härlig vårbild. Patrik Jandelin, MFF:s evenemangsansvarig, lade ut en skön vårbild på Swedbank Stadion på Twitter i dag. Grönare gräs är svårt att finna. Snart premiär. Den 2 april MFF-Gefle IF. Jag är där. Garanterat. På fredag håller vi tummarna för Mia Walberg från Lomma. Hon gick nämligen till final i TV:s bästa tävling alla kategorier, ”Vem vet mest”, i SVT. Lycka till, Mia.
Det är knappt man tror det är sant, men just nu läser du inlägg nr 1600 på min blogg. Jo, du läste rätt-1600! Sedan premiären den 8 juli 2008, har jag levererat ett mindre tågsätt med text. Bilderna skulle inte fylla Falu gruva, men nästan. Förmodligen rör det sig om fler än 6000 bilder som jag publicerat. Jag vet inte så noga. Kan icke räkna dem alla. Ärligt talat. Det trodde jag aldrig, den där sommardagen för snart fyra år sedan. Det fick bli som det blev och det blev det också. En fantastisk resa. I bland har det blivit riktigt bra. I bland riktigt dåligt. Det bjuder jag på. Det är just det som är tjusningen: våga ta ut svängarna. Ingen prestige att förlora. Två bloggläsare har under resans gång, blivit förbannade på mig. En gentleman som jag stötte på i byn skrek: -Jävla KÄRRING! Jag gick glad i hågen hem och monterade en klänning på mig. Givetvis åkte bilden ut på bloggen. Många, även jag, skrattade gott. En annan gång. En anonym person som skrev och kallade mig för: -GUBBSKRUTT! Det var säkert en dam som skrev, för vi män använder aldrig det ordet. Hur som helst, så blev jag åter glad.Träffsäkert. För det är precis vad jag är: Gubbskrutt. Nu flyger bloggen vidare, mot nya okända mål. Häng med!
Tiderna förändras. En gång i tiden var en TV-apparat guld värd. Folk sparade och försakade. Och kånkade på hiskligt tunga apparater. Orden tjock-TV och klump-TV, fanns inte. I början av 2000-talet kom så revolutionen. Platt-TV! Lätt som en plätt. Folk skaffade sig stor, större störst. Värsting: bioduk hemma i vardagsrummet. Jag har en tjock-TV kvar. Gömd i ett litet krypin, så man slipper skämmas. Nu skulle den säljas. Jag satte upp en lapp på föreningens anslagstavla i soprummet. Pris? 1 (en) krona! Vrakpris. Minns pianot jag sålde i somras för just 1 kr. Det gick vägen. Tiderna förändras. Titta på ovanstående TV-apparater från 1953. Du fick ge närmare 21 000 kr i dagens penningvärde för 14 tum. Vill du glänsa med 17 tum fick du betala närmare 28 000. Ofantligt mycket pengar. Då. Och du. Ändå kunde du inte se på TV. Tekniken var nämligen inte alls utbyggt i Sverige. Bortkastade pengar. Blåst. Andra sidan var det ändå inga som ännu börjat sälja apparaten. De fanns bara på suddiga bilder. Science fiction. Mina bilder är från När-Var-Hur. Det var först i samband med VM-i fotboll 1958 som TV slog igenom i landet. Priset för en apparat var i stort sett det samma. Det tog alltså sin tid. Trots att tekniken funnits sedan 1930-talet. För medan TV-sändningar exploderade i övriga världen blev det stopp i Sverige. Socialdemokraterna som hade makten, ansåg nämligen att folk blev dumma i huvudet av att se på TV. Man tager sig för pannan, men så dumma i huvudet var många politiker med makt för 60 år sedan. Hur det gick för min klump-TV? Ingen ville ha den. Inte ens för 1 riksdaler. Dumpad. Tiderna förändras. Ja, verkligen.
Inlägg
